Commentary on Tibet:
Dalai Lama’s Realpolitik: A Policy of Appeasement (Satis Shroff)
The Chinese poet Dong Guanfu writes in his blog: “We cannot win the heart of the Tibetans if we only develop their economy. If we cannot manage to understand this, then many other conflicts will follow. There’s no denying that one of the reasons of staging the Olympic Games is that we want to make money. But the greater value of the Games is to strengthen and rejuvenate the spirit of a nation. How many spiritual values can we convey by way of the Olympic torch? This is a question that has to be weighed by the whole Chinese folk, especially the ruling part members (in Beijing). ”
The Dalai Lama has threatened to resign as the political leader of the Tibetans in Tibet and the diaspora (USA, India, Nepal and Switzerland), but the protests within Tibet has been rising although Tibet has been hermetically sealed for foreign journalists, and the nabbed demonstrators have been put to show as terrorists, their own outmoded arms on display (Royal Enfield rifles from World War II), knives and a few cartridges. A young monk was shown on TV welcoming and thanking the Chinese Army soldiers as ‘saviours’ by putting the traditional khada scarves on their heads.
Never before was a farce staged so badly. It was sickening to watch it, propaganda at its worst. The foreign journalists were obliged to leave Lhasa so that the Chinese propaganda could function without democratic impediments. And the views that have emerged through Xinhuan and Chinese TV are conspicuous through their slanted reporting to the benefit of the rulers in Beijing. The selected foreign-press was invited to Lhasa but this time the younger generation of Tibetan lamas were shown in tears with the words in their mouths, “Tibet is not free!” You could only feel a numbness and a lump in your throat.
The world knew already in 2001 that Peking put not only the Tibetans under pressure but consequently cracked down on intellectuals and other Tibetan people, and went even so far as to hang them en masse as political criminals. It is ironical that the International Olympic Committee awarded the Games to Beijing. One hopes that this will be a lesson to the Olympic Committee, if they are ever in a dilemma of staging the Games in similar countries, where the rights of the individuals are suppressed, and human rights are trampled upon. This goes against the Olympic spirit. But the question of morality and ethics doesn’t seem to arise when political lobbyists are at work, and economic and commercial gains are also a part of the game, in this case, Games. The privileged party elite of Peking and the organisers of many western countries seem to have a common opinion as far as the Olympic Games are concerned, and they all come up with: how could be punish our own sportsmen and women by not letting them take part in the competitions? Think of the gold medal possibilities that might be lost.
A sportsman with ethos and integrity would be ashamed to take part in the competitions. Most of the organising and participating nations are against boycotting the Games “because it would damage the sport and the contestants (sic).” On the one side, we have competitors wanting to take part in the Games no matter what it costs. On the other side, there are the one-party organisers in Beijing who see the Tibetans as disturbing elements led by the Dalai Lama clique, although they know very well that this is a cheap lie, fabricated to suits their purpose. Thanks to the Olympic Games 2008, the Chinese elite are in the international limelight, and have been ignoring the critical views of the rest of the world’s leaders and world organisations, and using them for their own purposes. The march of the Chinese troops in Lhasa has shown the real face of China.
What are gold medals worth in terms of humanity? A dark shadow has been cast upon the Olympics 2008 and August is nearing, but Peking is adamant. It’s still playing the olde, hackneyed melody, instead of listening to the Tibetans and the conscience of the world that are demanding equal human rights and justice, tolerance and respect for China’s minorities. The sportsmen and women have got nothing to lose their fame in the form of gold medals and money from future sponsors, but the Tibetans and the Chinese have a lot to win in terms of human values, tolerance, compassion and togetherness---a Miteinander.
I met an old German lady yesterday on my way from downtown Freiburg and she said, “Herr Shroff, you should have seen the film about the Lhasa-Peking train in Fernsehen. It was fantastic. They even have oxygen-masks, like in the Airbus, for the passengers who feel weak. How thoughtful of them!”
It is a fact that China has opened to the economic benefits of the western world, but in the jurisprudence sector, China this big Asian giant, is still an underdeveloped country and more paragraphs on human and individual rights have yet to be added before China’s Communist Party can speak of equal rights like others in the comity of nations. China’s leaders have been keeping its own Han-folk in the dark through the usage of propaganda by treating the Tibetans who protest in public as criminals. But the worst part of this propaganda war is that the Han-Chinese have become gullible and actually believe the theatre that has all the while been presented by Xinhua and CCTV. Moreover, the Han-Chinese believe that they freed the poor Tibetans from slavery and feudalism. The reality is, however, complex, because the Tibetan folk have their own script, scriptures, their own history of development, their mentality, psyche, religion, traditions and rich culture. When you see a Tibetan monk or youth throwing stones, it is a metaphor of a David who is trying to raise his hand against a Goliath (Han-Chinese), and this protest has nothing to do with criminality in the ordinary sense of the word. The real crime was committed when Han-Chinese overran the Tibetan Plateau and robbed the Tibetans of their religion, language, culture and outlawed them after the principle: A good Tibetan is a Han-Tibetan.
There was a time when the Dalai Lama was a welcome guest, as the spititual and temporal ruler of Tibet, and he was feted by rich and poor alike, by academicians and statesmen. Even the town of Freiburg showed that we were in solidarity with him, his folk and his cause. Now we are silent when Tibet needs us. The Olympic spirit and Machtpolitik should not be allowed to go hand in hand. We have had parallels in Berlin in 1936 and Moscow in 1980. The International Olympic Committee has made a terrible mistake in awarding Peking, at this stage of its power-politics, the privilege of staging the Olympic Games.
Come August and the Games are really staged in Beijing, this will be the unkindest cut for the people of Tibet, the peace-loving Dalai Lama, the man who was awarded the Nobel Prize for Peace in Stockholm, lest we forget, by the western world. The Dalai Lama has been all along constantly following a pragmatic Realpolitik, for the only way to bring China to reason is through the practice of patience, far-sightedness, pragmatism and non-violence in the spirit of Gandhiji and Martin Luther King.
The Dalai Lama has been quoted as saying that China’s re-settlement policy is a “demographic aggression” and that China is a Police-State with “the rule of terror.” How are the Europeans reacting to all this? The EU Commissioner Ferrero Waldner threatened with an Olympia boycott and the EU foreign minister demanded that Peking should carry out a dialogue with the Dalai Lama. According to the French Foreign Minister Bernard Kouchner, the EU foreign ministers want to invite the Dalai Lama to Brussels. The EU parliament has already extended its invitation to the Dalai Lama, the spiritual leader of Tibet. China’s Jiang Yu from the Ministry of Foreign Affairs naturally protested.
Tibet and China are an unequal brotherhood sealed by fate, destiny, kismet, history. Tibet was ignored for centuries but globalisation has caught up with Peking after the Han-Chinese marched into Lhasa and the Dalai Lama was forced to flee or face imprisonment.
It can only be hoped that the Beijing government gives up the path of brutal confrontation, does a bit of soul searching and turns to the peaceful path of conflict solution through dialogue at the same eye-level, and not from above-to-below with its minorities. Since the Chinese and Tibetans (government in exile at Dharamsala) obviously are not in a position to carry out talks together, it would be better if Beijing consented to talks with UN mediators.
There is no denying that the Olympic Games are a competitive festival of sports and cultures, but how can people of different cultures celebrate when war-tanks and the Chinese Army are holding the Tibetan folk back in Lhasa, “Jhokang-market, and people in the provinces of Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) in the province Qinghai? The situation is similar to 1989 when ten thausand Tibetans demonstrated against the Chinese regime.In those days Perking imposed military rule over Lhasa, and sent its People’s Army to the streets. Hundreds of monks were imprisoned, many were shot.
Today, a new generation of monks and Tibetan angry youth have grown up and are only trying to fight for their human rights, as members of Homo sapiens. Even the Dalai Lama spoke of more autonomy, mind you, within the framework of the Chinese constitution. What the Tibetans want are equal rights and freedom from the cultural domination of thousands of Han Chinese, who have been re-settled by Beijing’s policy makers with the result that the Tibetans have become a minority in their own country. This is certainly not what the Tibetans and the western world understand under ‘autonomy.’
For centuries Tibet was the ‘autonomous region’ of China. But the Tibetans have been deprived of their very autonomy with the creation of a Chinese governor. China has in the past regarded the Himalayan countries as its phalanx, and has fought fiercely against India in 1962 over the border areas. There’s a Hindi-Chini bhai-bhai atmosphere, as the two big South Asian powers vie with each other for economic and commercial gains and cooperation, as evident newly between the Indian and Chinese troops that took part in military exercises. I remember a similar military exercise at the invitation of the Indian Army. A Chinese general had been invited and the Indian Army demonstrated its fire-power. The Chinese general applauded the firepower of his neighbour, then added: “Wonderful, but can you produce this same firepower under Himalayan conditions?” And truly enough, in 1962 the Chinese troops had a better fire-power than the Indians and were no match for the thoroughly trained mountain divisions of China.
The Lingua franca of Tibet is not Tibetan now but Standard Chinese, for the Han Chinese are out to develop Tibet and its people culturally, economically, socially and psychologically after the motto: there’s no better culture than the Han culture.
In the Kindergardens and schools of Tibet most of the lessons are held in Chinese, and not Tibetan. If one speaks Tibetan, one risks losing one’s job. When the Tibetan parents speak with the teachers they are obliged to do so only in Chinese, even though they are Tibetans. If this isn’t cultural imperialism, then what is it?
Even though some athletes are showing character and personal integrity by protesting as individuals spontaneously, the majority, however, do want to take part in the Games. Like for instance the German spear-thrower Christina Obergföll who said: “The boycott would steal the chance of a lifetime.” The manager of Sabine Spitz (mountain-bike discipline) said: “The boycott will only punish the athletes.”
Beijing has to listen to the Dalai Lama and his followers in the West, and in Tibet, and take to dialogue, instead of playing the hardliner and condemning and slandering His Holiness and his ‘so-called clique.’ The former spiritual and temporal ruler of Tibet has serious and sincere intentions as far as the future of Tibet is concerned The communist politicians in Beijing have to realise that the only way to peace and stability in this former poverty-stricken country of monks, farmers and nomads is not through the use of force (Gewalt) but through well-meant consessions through dialogue, and by raising the status of the Tibetans to that of the Han-Chinese, and letting and encouraging them to develop Tibet together, and not by regarding Tibet’s wonderful culture and religion as something inferior and exotic. We can all learn from Tibet’s rich culture. Beijing has more to gain if it follows the path of peace, tolerance and Miteinander (togetherness) instead of using cheap propaganda to stage a Peking Opera with Tibetans as the culprits, which no one with a conscience, character and integrity wants to see. The scenario is well-known in the western world and no propaganda in this world can help the Chinese government in this particular issue.
The Han and other Chinese have the chance to prove to the world that they can practice social welfare and social development by giving the Tibetans the same autonomy, same status as the other Chinese. Otherwise, Beijing’s political goals remain a farce, reminiscent of George Orwell’s ‘Animal Farm’: all animals are equal, but some are more equal than the others.
The Ocean of Wisdom (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, the spiritual and former
Temporal ruler of Tibet,
Came to a town in the Black Forest
And conquered the hearts of the Freiburger.
A lama in a back limousine,
Applauded by hundreds of Europeans and Asians.
You could feel the goose-pimples in your body,
Tears of joy came to your eyes.
His Holiness prays and blesses
The Tibet Kailash Haus,
A thousand Tibetan prayer flags
Flutter merrily in the wind,
Carrying the mumbled words to Himmel.
At the Freiburger Town Council
Says the lama:
‘Nations, races, social classes
Even religions are secondary.
What is important is that
We are all human beings.
Even the sun breaks through the clouds
When Tenzin Gyatso folds his hands,
Smiles from the balcony,
And throws flying kisses
To the German masses.
Even Petrus seems to be smile in Heaven.
The Ambassador of Peace
Hopes for a peaceful change,
In Tibet, the Roof of the World,
Where the economy booms
Under the control of the Chinese,
But where democracy and human rights
Are still stifled.
I remember seeing His Holiness
As a child in the foothills of the Himalayas,
As he fled across the Abode of the Snows.
Crowds thronged with snow white khadas,
To greet the Dalai Lama.
And here was I in Germany
With my humble prayers,
And there His Holiness,
Blessing us all,
The personification of the Ocean of Wisdom.
A seventy-two year old monk,
With the charisma and spontaneity of a child.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Realpolitik de Dalai Lamas : Une politique d'apaisement (Satis Shroff)
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Commentaire sur le Thibet :
Realpolitik de Dalai Lama : Une politique d'apaisement (Satis Shroff) que
le poèt chinois Dong Guanfu écrit dans son blog : « Nous ne pouvons pas gagner le coeur des Tibétains si nous développons seulement leur économie. Si nous ne pouvons pas parvenir à comprendre ceci, alors beaucoup d'autres conflits suivront. Il n'y a aucun nier qu'une des raisons de mettre en scène les jeux olympiques est que nous voulons faire l'argent. Mais la valeur plus grande des jeux doit renforcer et rejuvenate l'esprit d'une nation. Combien de valeurs spirituelles pouvons-nous donner par l'olympique incendions-nous ? C'est une question qui doit être pesée par les gens chinois de totalité, particulièrement les membres régnants de partie (dans Pékin). »
Dalai Lama a menacé de démissionner en tant que chef politique des Tibétains au Thibet et la Diaspora (Etats-Unis, Inde, Népal et Suisse), mais les protestations dans le Thibet avait monté bien que le Thibet ait été hermétiquement scellé pour les journalistes étrangers, et les démonstrateurs attrapés ont été mis à l'exposition comme terroristes, leurs propres bras démodés sur l'affichage (Enfield royal fusille de la deuxième guerre mondiale), couteaux et quelques cartouches. Un jeune moine a été montré sur la TV souhaitant la bienvenue et remerciant aux soldats chinois d'armée comme sauveurs de `' en mettant les écharpes traditionnelles de khada sur leurs têtes.
Jamais avant était une farce par étapes tellement mal. Il était écoeurant pour l'observer, propagande à son plus mauvais. Les journalistes étrangers ont été obligés de quitter Lhasa de sorte que la propagande chinoise ait pu fonctionner sans empêchements démocratiques. Et les vues qui ont émergé par Xinhuan et TV chinoise sont remarquables par leur faire rapport incliné à l'avantage des règles dans Pékin. La Foreign Press choisie a été invitée à Lhasa mais ce temps où la génération plus jeune des lamas tibétains ont été montrées en larmes avec les mots dans leurs bouches, le « Thibet n'est pas libre ! » Vous pourriez seulement sentir un engourdissement et un morceau dans votre gorge.
Le monde a su déjà en 2001 que Pékin a mis non seulement les Tibétains sous pression mais a par conséquent fendu vers le bas sur des intellectuels et autres tibétains, et est allé néanmoins loin quant au coup ils en masse en tant que criminels politiques. Il est ironique que le Comité olympique international ait attribué les jeux à Pékin. On espère que ce sera une leçon au Comité olympique, s'ils sont jamais dans un dilemme de mettre en scène les jeux dans les pays semblables, où les droites des individus sont supprimées, et des droits de l'homme sont piétinés au moment. Ceci va à l'encontre l'esprit olympique. Mais la question de la moralité et de l'éthique ne semble pas se poser quand les intrigants politiques sont au travail, et les gains économiques et commerciaux sont également une partie du jeu, dans ce cas-ci, des jeux. L'élite privilégiée de partie de Pékin et les organisateurs de beaucoup de pays occidentaux semblent avoir une opinion commune en ce qui concerne les jeux olympiques, et ils tous sont soulevés avec : comment être pourrait-elle punir nos propres sportifs et des femmes en ne les laissant pas participer en concours ? Pensez aux possibilités de médaille d'or qui pourraient être perdues.
Un sportif avec l'éthos et l'intégrité aurait honte pour participer en concours. La plupart des nations de organisation et participantes sont contre boycotter les jeux « parce qu'elles endommageraient le sport et les contestants (sic). » De l'un côté, nous avons des concurrents vouloir participer aux jeux n'importe ce qu'il coûte. De l'autre côté, il y a les organisateurs d'un-partie dans Pékin qui voient les Tibétains en tant qu'éléments inquiétants menés par la clique de Dalai Lama, bien qu'ils sachent très bien que c'est un mensonge bon marché, fabriquée aux costumes leur but. Grâce aux jeux olympiques 2008, l'élite chinoise est dans les feux de la rampe internationaux, et avait ignoré les vues critiques des organismes des chefs et du monde du reste du monde, et les avait employés pour leurs propres buts. La marche des troupes chinoises à Lhasa a montré le vrai visage de la Chine.
Quelle est valeur de médailles d'or en termes d'humanité ? Une ombre foncée a été moulée sur les Jeux Olympiques 2008 et août s'approche, mais Pékin est résolu. Il joue toujours l'olde, mélodie rabattue, au lieu d'écouter les Tibétains et la conscience du monde qui exigent les droits de l'homme et la justice égale, la tolérance et le respect pour les minorités de la Chine. Les sportifs et les femmes n'ont rien à perdre leur renommée sous forme de médailles et d'argent d'or des commanditaires de futur, mais les Tibétains et les Chinois ont beaucoup pour gagner en termes de valeurs, tolérance, compassion et unité humaines---un Miteinander.
J'ai rencontré une vieille dame allemande hier sur mon chemin de Freiburg du centre et elle a dit, « Herr Shroff, vous devrait avoir vu le film au sujet de Lhasa-Pékin s'exercer dans Fernsehen. Il était fantastique. Ils ont même des oxygène-masques, comme dans l'Airbus, pour les passagers qui se sentent faibles. Comme c'est pensif à eux ! »
C'est un fait que la Chine a ouvert aux avantages économiques du monde occidental, mais dans le secteur de jurisprudence, Chine ce grand géant asiatique, est toujours un pays sous-développé et plus de paragraphes sur des droites humaines et différentes ont pour être ajoutés encore avant que le parti communiste de la Chine puisse parler de l'égalité des droits comme d'autres dans la courtoisie des nations. Les chefs de la Chine avaient maintenu ses propres Han-gens dans l'obscurité par l'utilisation de la propagande en traitant les Tibétains qui protestent l'en public comme criminels. Mais la plus mauvaise partie de cette guerre de propagande est que les Han-Chinois sont devenus crédules et croient réellement le théâtre qui tout moment a été présenté par Xinhua et CCTV. D'ailleurs, les Han-Chinois croient qu'elles ont libéré les pauvres Tibétains de l'esclavage et du féodalisme. La réalité est, cependant, complexe, parce que les gens tibétains ont leur propre manuscrit, scriptures, leur propre histoire du développement, leur mentalité, psyche, religion, traditions et culture riche. Quand vous voyez un moine tibétain ou des pierres de lancement de la jeunesse, c'est une métaphore d'un David qui essaye de soulever sa main contre un Goliath (Han-Chinois), et cette protestation n'a rien à faire avec la criminalité dans le sens ordinaire du mot. Le vrai crime a été commis si Han-Chinois a débordé le plateau tibétain et a volé les Tibétains leur religion, langue, culture et les a proscrits après le principe : Un bon Tibétain est un Han-Tibétain.
Il y avait un temps quand Dalai Lama était un invité bienvenu, comme règle spititual et temporelle du Thibet, et il a été fait la fête par semblable riche et pauvre, par des académiciens et des hommes d'État. Même la ville de Freiburg a prouvé que nous étions dans la solidarité avec lui, ses gens et sien cause. Maintenant nous sommes silencieux quand le Thibet a besoin de nous. On ne devrait pas permettre à l'l'esprit et le Machtpolitik olympiques d'aller de pair. Nous avons eu des parallèles à Berlin en 1936 et à Moscou en 1980. Le Comité olympique international a fait une erreur terrible en attribuant Pékin, à cette étape de sa puissance-politique, le privilège de mettre en scène les jeux olympiques.
Venez août et les jeux sont vraiment mis en scène dans Pékin, ceci seront la coupe unkindest pour le peuple du Thibet, Dalai Lama paix-affectueux, l'homme qui a été attribué le prix Nobel pour la paix à Stockholm, de peur que nous oubliions, par le monde occidental. Tout Dalai Lama a été le long constamment de suivant un Realpolitik pragmatique, parce que la seule manière d'apporter la Chine raisonner est par la pratique de la patience, du far-sightedness, du pragmatisme et de la non-violence dans l'esprit de Gandhiji et de Martin Luther King.
Dalai Lama a été cité comme disant que la politique du reclassement de la Chine est « une agression démographique » et que la Chine est un Police-État avec « la règle de la terreur. » Comment les Européens réagissent-ils au tout ceci ? Le commissaire Ferrero Waldner de l'UE a menacé par un boycott d'Olympia et le ministre des affaires étrangères de l'UE a exigé que Pékin devrait effectuer un dialogue avec Dalai Lama. Selon le ministre des affaires étrangères français Bernard Kouchner, les ministres des affaires étrangères de l'UE veulent inviter Dalai Lama à Bruxelles. Le parlement de l'UE a déjà prolongé son invitation à Dalai Lama, le chef spirituel du Thibet. Jiang Yu de la Chine du ministère des affaires étrangères a naturellement protesté.
Le Thibet et la Chine sont une confrérie inégale scellée par destin, destin, kismet, histoire. Le Thibet a été ignoré pendant des siècles mais la mondialisation s'est rattrapée par rapport à Pékin après que le Han-Chinois marché dans Lhasa et Dalai Lama ait été forcé pour se sauver ou faire face à l'emprisonnement.
Il peut seulement espérer que le gouvernement de Pékin abandonne le chemin de la confrontation brutale, fait un peu d'âme recherchant et se tourne vers le chemin paisible de la solution de conflit par le dialogue au même oeil-niveau, et pas de au-dessus-à-au-dessous de avec ses minorités. Puisque les Chinois et les Tibétains (gouvernement dans l'exil chez Dharamsala) ne sont pas évidemment en mesure pour effectuer des entretiens ensemble, il serait meilleur si Pékin consentait aux entretiens avec des médiateurs de l'ONU.
Il n'y a aucun nier que les jeux olympiques sont un festival concurrentiel des sports et des cultures, mais comment peut peuple de différentes cultures célèbre quand les guerre-réservoirs et l'armée chinoise jugent les gens tibétains arrières à Lhasa, le « Jhokang-marché, et les personnes dans les provinces de Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) dans la province Qinghai ? La situation est semblable à 1989 où dix Tibétains de thausand ont démontré contre le régime chinois. Dans ces jours redressant la règle militaire imposée au-dessus de Lhasa, et armée populaire son envoyé aux rues. Des centaines de moines ont été emprisonnées, beaucoup étaient projectile.
Aujourd'hui, une nouvelle génération des moines et la jeunesse fâchée tibétaine ont grandi et essayent seulement de combattre pour leurs droits de l'homme, comme membres des sapiens de Homo. Même le rai de Dalai Lama de plus d'autonomie, s'occupent de toi, dans le cadre de la constitution chinoise. Ce que les Tibétains veulent sont l'égalité des droits et l'absence de la domination culturelle des milliers du chinois de Han, qui ont été reclassés par les personnes définissant la politique de Pékin avec le résultat que les Tibétains sont devenus une minorité dans leur propre pays. N'est certainement pas ce ce que les Tibétains et le monde occidental comprennent sous l'autonomie de `.'
Pendant des siècles le Thibet était la région autonome de `' de la Chine. Mais les Tibétains ont été privés de leur autonomie même avec la création d'un gouverneur chinois. La Chine a dans le passé considéré les pays de l'Himalaya comme son phalange, et a lutté violemment contre l'Inde dans l'excédent 1962 les zones frontalières. Il y a une atmosphère de bhai-bhai de Hindi-Chini, car les deux grandes puissances asiatiques du sud luttent les uns avec les autres pour des gains et la coopération économiques et de film publicitaire, comme évident nouvellement entre les troupes indiennes et chinoises qui ont participé aux exercices militaires. Je me rappelle un exercice militaire semblable à l'invitation de l'armée indienne. Un général chinois avait été invité et l'armée indienne a démontré sa puissance de feu. Le général chinois a applaudi la puissance de feu de son voisin, alors supplémentaire : « Merveilleux, mais pouvez vous produire cette même puissance de feu dans des conditions de l'Himalaya ? » Et assez vraiment, dans 1962 les troupes chinoises ont eu une meilleure puissance de feu que les Indiens et n'étaient aucun match pour les divisions complètement qualifiées de montagne de la Chine.
La lingua franca du Thibet n'est pas tibétaine maintenant mais les Chinois standard, pour le Chinois de Han sont dehors pour développer le Thibet et ses personnes culturelement, économiquement, socialement et psychologiquement après la devise : il n'y a aucune meilleure culture que la culture de Han.
Dans le Kindergardens et les écoles du Thibet la plupart des leçons ne sont tenus dans le Chinois, et pas le Tibétain. Si on parle tibétain, on risque le travail à un perdant. Quand les parents tibétains parlent avec les professeurs qu'ils sont obligés de faire ainsi seulement dans le Chinois, quoiqu'ils soient des Tibétains. Si ce n'est pas l'impérialisme culturel, alors qu'est-ce que c'est ?
Quoique quelques athlètes montrent le caractère et l'intégrité personnelle en protestant comme individus spontanément, la majorité, cependant, veulent participer aux jeux. Comme par exemple le lance-lanceur allemand Christina Obergföll qui a dit : « Le boycott volerait la chance d'une vie. » Le directeur de Sabine Spitz (discipline de montagne-vélo) a dit : « Le boycott punira seulement les athlètes. »
Pékin doit écouter Dalai Lama et ses disciples dans l'ouest, et au Thibet, et la prise le dialogue, au lieu de jouer l'intransigeant et de condamner et de slandering sa sainteté et sa clique de `prétendue.' L'ancienne règle spirituelle et temporelle du Thibet a sérieux et des intentions sincères en ce qui concerne le futur du Thibet que les politiciens communistes dans Pékin doivent se rendent compte que la seule manière à la paix et la stabilité dans cet ancien pays pauvreté-frappé des moines, des fermiers et des nomades n'est pas par l'utilisation de la force (Gewalt) mais par des consessions bien-signifiés par le dialogue, et en soulevant le statut des Tibétains à celui du Han-Chinois, et en les laissant et en encourageant développer le Thibet ensemble, et pas en considérant la culture merveilleuse et la religion du Thibet en tant que quelque chose de inférieur et exotique. Nous pouvons tout apprendre de la culture riche du Thibet. Pékin a plus à gagner s'il suit le chemin de la paix, de la tolérance et du Miteinander (unité) au lieu d'employer la propagande bon marché pour mettre en scène un opéra de Pékin avec des Tibétains comme les coupables, que personne avec une conscience, un caractère et une intégrité ne veut voir. Le scénario est bien connu dans le monde occidental et aucune propagande en ce monde ne peut aider le gouvernement chinois dans cette question particulière.
Le Han et d'autres Chinois ont la chance de prouver au monde qu'ils peuvent pratiquer le bien-être social et le développement social en donnant aux Tibétains la même autonomie, le même statut que l'autre Chinois. Autrement, les buts politiques de Pékin demeurent une farce, réminiscente de la ferme d'animaux de `de George Orwell' : tous les animaux sont égaux, mais certains sont plus égaux que les autres.
L'océan de la sagesse (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, la règle temporelle spirituelle
et ancienne du Thibet,
est venu à une ville dans la forêt noire
et a conquis les coeurs du Freiburger.
Un lama dans une limousine arrière,
applaudie par des centaines d'Européens et Asiatiques.
Vous pourriez sentir les oie-boutons dans votre corps,
larmes de joie êtes venu à vos yeux.
Sa sainteté prie et bénit
le Thibet Kailash Haus,
mille Tibétains que les drapeaux de prière
flottent joyeux dans le vent,
portant les mots marmonnés à Himmel.
À la ville de Freiburger le Conseil
dit le lama :
Les nations de `, courses, des religions de classes sociales
même sont secondaires.
Ce qui est important est que
nous sommes tous les êtres humains.
Même le soleil traverse les nuages
quand Tenzin Gyatso plie ses mains,
sourires du balcon,
et jette des baisers de vol
aux masses allemandes.
Même Petrus semble être sourire dans le ciel.
L'ambassadeur de la paix
espère un changement paisible,
du Thibet, le toit du monde,
où l'économie gronde
sous la commande du Chinois,
mais où la démocratie et les droits de l'homme
sont encore suffoqués.
Je me rappelle de voir sa sainteté
en tant qu'enfant dans les collines de l'Himalaya,
comme il s'est sauvé à travers la demeure des neige.
Les foules les ont rempli avec les khadas blancs de neige,
pour saluer Dalai Lama.
Et étaient ici I en Allemagne
avec mes prières humbles,
et là sa sainteté,
nous bénissant tous,
la personnification de l'océan de la sagesse.
Des soixante-douze moines d'ans,
avec le charisme et la spontanéité d'un enfant.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Realpolitik de Dalai Lamas: Una política del apaciguamiento (Satis Shroff)
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Comentario en Tíbet:
Realpolitik de Dalai Lama: Una política del apaciguamiento (Satis Shroff) que
el poeta chino Dong Guanfu escribe en su blog: “No podemos ganar el corazón de los tibetanos si desarrollamos solamente su economía. Si no podemos manejar entender esto, después muchos otros conflictos seguirán. No hay negar que una de las razones de efectuar los juegos olímpicos es que deseamos hacer el dinero. Pero el mayor valor de los juegos debe consolidar y rejuvenate el alcohol de una nación. ¿Cuántos valores espirituales podemos transportar por la antorcha olímpica? Ésta es una pregunta que tiene que ser pesada por la gente china del conjunto, especialmente los miembros predominantes de la parte (en Beijing). ”
El Dalai Lama ha amenazado dimitir como el líder político de los tibetanos en Tíbet y el diaspora (los E.E.U.U., la India, Nepal y Suiza), pero las protestas dentro de Tíbet se han estado levantando aunque Tíbet ha sido sellado herméticamente para los periodistas extranjeros, y han puesto a los manifestantes nabbed a la demostración como terroristas, sus propios brazos anticuados en la exhibición (rifles reales de Enfield de la Segunda Guerra Mundial), los cuchillos y algunos cartuchos. Demostraron un monk joven en la TV que daba la bienvenida y que agradecía a los soldados chinos del ejército como salvadores del `' poniendo las bufandas tradicionales del khada en sus cabezas.
Nunca antes estaba una farsa efectuada tan gravemente. Era repugnante mirarlo, propaganda en su peor. Obligaron a los periodistas extranjeros a salir de Lhasa de modo que la propaganda china pudiera funcionar sin impedimientos democráticos. Y las visiónes que han emergido a través de Xinhuan y de la TV china son visibles con su divulgación inclinada a la ventaja de las reglas en Beijing. La Foreign Press seleccionada fue invitada a Lhasa pero este vez que la generación más joven de lamas tibetanos fue demostrada en rasgones con las palabras en sus bocas, “Tíbet no está libre!” Usted podría sentir solamente un entumecimiento y un terrón en su garganta.
El mundo sabía ya en 2001 que Pekín puso no sólo a tibetanos bajo presión pero por lo tanto se agrietó abajo en los intelectuales y la otra gente tibetana, y fue sin embargo lejos en cuanto a caída ellos en masa como criminales políticos. Es irónico que el comité olímpico internacional concedió los juegos a Beijing. Uno espera que esto sea una lección al comité olímpico, si están siempre en un dilema de efectuar los juegos en los países similares, en donde las derechas de los individuos se suprimen, y los derechos humanos se pisotean sobre. Esto va contra el alcohol olímpico. Pero la cuestión de la moralidad y del ética no se parece presentarse cuando los cabilderos políticos están en el trabajo, y los aumentos económicos y comerciales son también una parte del juego, en este caso, los juegos. La élite privilegiada del partido de Pekín y los organizadores de muchos países occidentales se parecen tener una opinión común por lo que los juegos olímpicos, y todos suben con: ¿cómo podría ser castigar a nuestros propios sportsmen y las mujeres no dejándolos participar en las competiciones? Piense en las posibilidades de la medalla de oro que pudieron ser perdidas.
Un sportsman con ethos e integridad estaría avergonzado participar en las competiciones. La mayor parte de las naciones de organización y que participan están en contra el boicot de los juegos “porque dañaría al deporte y a contestants (sic).” En el un lado, tenemos competidores el desear participar en los juegos no importa qué cuesta. En el otro lado, hay los organizadores del uno-partido en Beijing que ven a tibetanos como elementos que disturban conducidos por la pandilla de Dalai Lama, aunque saben muy bien que esto es una mentira barata, fabricada a los juegos su propósito. Los gracias a los juegos olímpicos 2008, la élite china están en la luz de calcio internacional, y han estado no haciendo caso de las vistas críticas de las organizaciones de los líderes y del mundo del resto del mundo, y las han estado utilizando para sus propios propósitos. El marzo de las tropas chinas en Lhasa ha demostrado la cara verdadera de China.
¿Cuáles son valor de las medallas de oro en términos de humanidad? Una sombra oscura se ha echado sobre las Olimpiadas 2008 y agosto está acercando, pero Pekín es firme. Todavía está jugando el olde, melodía trillada, en vez de escuchar los tibetanos y la conciencia del mundo que están exigiendo derechos humanos y justicia igual, tolerancia y respecto por las minorías de China. Los sportsmen y las mujeres no tienen nada perder su fama bajo la forma de medallas y dinero de oro de patrocinadores del futuro, pero los tibetanos y los chinos tienen mucho ganar en términos de valores, tolerancia, compasión y togetherness humanos---un Miteinander.
Satisfice a vieja señora alemana ayer en mi manera de Freiburg céntrico y ella dijo, “Herr Shroff, usted debe haber visto la película sobre la Lhasa-Pekín entrenar en Fernsehen. Era fantástico. Incluso tienen oxígeno-máscaras, como en el Airbus, para los pasajeros que se sienten débiles. Cómo es pensativo de ellos!”
Es un hecho que China ha abierto en las ventajas económicas del mundo occidental, pero en el sector de la jurisprudencia, China este gigante asiático grande, sigue siendo un país subdesarrollado y más párrafos en las derechas humanas e individuales tienen todavía ser agregados antes de que el partido comunista de China pueda hablar de las derechas iguales como otras en la cortesía de naciones. Los líderes de China han estado manteniendo a su propia Han-gente la obscuridad con el uso de la propaganda tratando a los tibetanos que protestan en público como criminales. Pero la parte peor de esta guerra de la propaganda es que el Han-Chinos han llegado a ser gullible y creen realmente el teatro que todo el rato ha sido presentado por Xinhua y CCTV. Por otra parte, el Han-Chinos creen que liberaron a tibetanos pobres de esclavitud y de feudalism. La realidad es, sin embargo, complejo, porque la gente tibetana tiene su propia escritura, scriptures, su propia historia del desarrollo, su mentalidad, psique, religión, tradiciones y cultura rica. Cuando usted ve un monk tibetano o piedras que lanzan de la juventud, es una metáfora de un David que esté intentando levantar su mano contra un Goliath (Han-Chino), y esta protesta no tiene nada hacer con criminalidad en el sentido ordinario de la palabra. El crimen verdadero fue confiado cuando es Han-Chino sobró la meseta tibetana y robó a tibetanos de su religión, lengua, cultura y los proscribió después del principio: Un buen tibetano es un Han-Tibetano.
Había una época cuando el Dalai Lama era una huésped agradable, como la regla spititual y temporal de Tíbet, y él feted por semejante rico y pobre, por los académicos y los estadistas. Incluso la ciudad de Freiburg demostró que estábamos en solidaridad con él, su gente y la suya causa. Somos silenciosos ahora cuando Tíbet nos necesita. El alcohol y el Machtpolitik olímpicos no se deben permitir ir de común acuerdo. Hemos tenido paralelos en Berlín en 1936 y Moscú en el an o 80. El comité olímpico internacional ha incurrido en una equivocación terrible en conceder Pekín, en la etapa actual de sus energía-políticas, el privilegio de efectuar los juegos olímpicos.
Viene agosto y los juegos realmente se efectúan en Beijing, éste serán el corte más unkindest para la gente de Tíbet, el Dalai paz-cariñoso Lama, el hombre que fue concedido el premio Nobel para la paz en Estocolmo, a fin de nos olvidemos, por el mundo occidental. El Dalai Lama ha sido todo a lo largo de constantemente siguiente un Realpolitik pragmático, porque la única manera de traer China razonar está con la práctica de la paciencia, del far-sightedness, del pragmatismo y de la no-violencia en el alcohol de Gandhiji y de Martin Luther King.
El Dalai Lama se ha cotizado como diciendo que la política del restablecimiento de China es una “agresión demográfica” y que China es un Policía-Estado con “la regla del terror.” ¿Cómo los europeos están reaccionando a todo el esto? La comisión Ferrero Waldner del EU amenazó con un boicoteo de Olympia y el Ministro de Asuntos Exteriores del EU exigió que Pekín realizara un diálogo con el Dalai Lama. Según el Ministro de Asuntos Exteriores francés Bernard Kouchner, los Ministros de Asuntos Exteriores del EU desean invitar el Dalai Lama a Bruselas. El parlamento del EU ha extendido ya su invitación al Dalai Lama, el líder espiritual de Tíbet. Jiang Yu de China del ministerio de asuntos exteriores protestó naturalmente.
Tíbet y China son una fraternidad desigual sellada por el sino, destino, kismet, historia. Tíbet fue no hecho caso por siglos pero el globalisation ha cogido para arriba con Pekín después de que el Han-Chino marchado en Lhasa y el Dalai Lama fuera forzado para huir o para hacer frente al encarcelamiento.
Puede ser esperado solamente que el gobierno de Beijing da para arriba la trayectoria de la confrontación brutal, hace un poco alma que busca y da vuelta a la trayectoria pacífica de la solución del conflicto con diálogo en el mismo ojo-nivel, y no sobre-a-debajo con de sus minorías. Puesto que los chinos y los tibetanos (gobierno en exilio en Dharamsala) no están obviamente en una posición para realizar negociaciones juntas, sería mejor si Beijing consintió a las negociaciones con los mediadores de la O.N.U.
¿No hay negar que los juegos olímpicos son un festival competitivo de deportes y culturas, pero cómo puede poblar de diversas culturas celebró cuando los guerra-tanques y el ejército chino están sosteniendo a gente tibetana trasera en Lhasa, al “Jhokang-mercado, y a gente en las provincias de Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) en la provincia Qinghai? La situación es similar a 1989 en que diez tibetanos del thausand demostraron contra el régimen chino. En esos días que animan regla militar impuesta sobre Lhasa, y ejército su de gente enviada a las calles. Encarcelaron a los centenares de monks, muchos eran tiro.
Hoy, una nueva generación de monks y la juventud enojada tibetana han crecido para arriba y están intentando solamente luchar para sus derechos humanos, como miembros de los sapiens de Homo. Incluso el rayo de Dalai Lama de más autonomía, importa de usted, en el marco de la constitución china. Qué los tibetanos desean son las derechas y la libertad iguales de la dominación cultural de millares de chino de Han, que ha sido restablecido por los regidores de Beijing con el resultado que los tibetanos han hecho una minoría en su propio país. Esto no es ciertamente lo que entienden los tibetanos y el mundo occidental bajo autonomía del `.'
Por siglos Tíbet era la región autónoma del `' de China. Pero han privado a los tibetanos de su misma autonomía con la creación de un gobernador chino. China tiene en el pasado mirada los países Himalayan como su falange, y ha luchado ferozmente contra la India en el excedente 1962 las zonas fronterizas. Hay una atmósfera del bhai-bhai de Hindi-Chini, pues las dos energías asiáticas del sur grandes compiten con uno a para los aumentos y la cooperación económicos y del anuncio, como evidente nuevamente entre las tropas indias y chinas que participaron en ejercicios militares. Recuerdo un ejercicio militar similar en la invitación del ejército indio. Habían invitado un general chino y el ejército indio demostró su potencia de fuego. El general chino aplaudió la potencia de fuego de su vecino, entonces agregada: “Maravilloso, pero puede usted producir esta misma potencia de fuego bajo condiciones Himalayan?” Y verdad bastante, en 1962 las tropas chinas tenían una potencia de fuego mejor que los indios y no eran ningún fósforo para las divisiones a fondo entrenadas de la montaña de China.
La lingua franca de Tíbet no es tibetana ahora pero los chinos estándares, para el chino de Han son hacia fuera desarrollar a Tíbet y a su gente cultural, económicamente, social y psicologicamente después del lema: no hay cultura mejor que la cultura de Han.
En el Kindergardens y las escuelas de Tíbet la mayor parte de las lecciones se llevan a cabo en chino, y no tibetano. Si uno habla tibetano, uno arriesga el perder de su trabajo. Cuando los padres tibetanos hablan con los profesores que los obligan a hacer tan solamente en chino, aun cuando son tibetanos. ¿Si éste no es imperialismo cultural, después cuál es él?
Aun cuando algunos atletas están demostrando el carácter y la integridad personal protestando como individuos espontáneamente, la mayoría, sin embargo, desea participar en los juegos. Como por ejemplo el lanza-lanzador alemán Christina Obergföll que dijo: “El boicoteo robaría la ocasión de un curso de la vida.” El encargado de Sabine Spitz (disciplina de la montaña-bici) dijo: “El boicoteo castigará solamente a atletas.”
Beijing tiene que escuchar el Dalai Lama y sus seguidores en el oeste, y en Tíbet, y toma el diálogo, en vez de jugar al intransigente y de condenar y de slandering a su Holiness y a su pandilla supuesta del `.' La regla espiritual y temporal anterior de Tíbet tiene serio y las intenciones sinceras por lo que el futuro de Tíbet tienen que los políticos comunistas en Beijing realizan que la única manera a la paz y la estabilidad en este país pobreza-pulsado anterior de monks, de granjeros y de nómadas no está con el uso de la fuerza (Gewalt) pero con consessions bien-significados con diálogo, y levantando el estado de los tibetanos a el del Han-Chino, y dejándole y animando a que desarrolle Tíbet junto, y no mirando la cultura maravillosa y la religión de Tíbet como algo inferior y exótico. Podemos todos aprender de la cultura rica de Tíbet. Beijing tiene más a ganar si sigue la trayectoria de la paz, de la tolerancia y de Miteinander (togetherness) en vez de usar propaganda barata para efectuar una ópera de Pekín con los tibetanos como los culpables, a que nadie con una conciencia, un carácter y una integridad desea ver. El panorama es bien sabido en el mundo occidental y ninguna propaganda en este mundo puede ayudar al gobierno chino en esta edición particular.
El Han y otros chinos tienen la ocasión de probar al mundo que pueden practicar asistencia social y el desarrollo social dando a los tibetanos la misma autonomía, el mismo estado que el otro chino. Si no, las metas políticas de Beijing siguen siendo una farsa, evocadora de la granja del `de George Orwell': todos los animales son iguales, pero algunos son más iguales que los otros.
El océano de la sabiduría (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, la regla temporal espiritual
y anterior de Tíbet,
vino a una ciudad en el bosque negro
y conquistó los corazones del Freiburger.
Un lama en una limusina trasera,
aplaudida por centenares de europeos y de los asiáticos.
Usted podría sentir las ganso-espinillas en su cuerpo,
rasgones de la alegría vino a sus ojos.
Su Holiness ruega y bendice
el Tíbet Kailash Haus,
mil tibetanos que las banderas del rezo
agitan feliz en el viento,
llevando las palabras masculladas a Himmel.
En la ciudad de Freiburger el consejo
dice el lama:
Las naciones del `, razas, las religiones de las clases
sociales incluso son secundarias.
Cuál es importante es que
somos todos seres humanos.
Incluso el sol se rompe a través de las nubes
cuando Tenzin Gyatso dobla sus manos,
sonrisas del balcón,
y lanza besos del vuelo
a las masas alemanas.
Incluso Petrus se parece ser sonrisa en cielo.
El embajador de la paz
espera un cambio pacífico,
en Tíbet, la azotea del mundo,
donde la economía crece
bajo control del chino,
pero donde la democracia y los derechos humanos
todavía se sofocan.
Recuerdo ver su Holiness
como niño en las colinas del Himalaya,
como él huyó a través del domicilio de las nieves.
Las muchedumbres thronged con los khadas blancos de la nieve,
para saludar el Dalai Lama.
Y aquí estaban I en Alemania
con mis rezos humildes,
y allí su Holiness,
bendiciéndonos todos,
el personification del océano de la sabiduría.
Setenta y dos monk de los años,
con el carisma y la espontaneidad de un niño.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Realpolitik di Dalai Lamas: Una politica di Appeasement (Satis Shroff)
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Commento sul Tibet:
Realpolitik di Dalai Lama: Una politica di Appeasement (Satis Shroff) che
il poet cinese Dong Guanfu scrive nel suo blog: “Non possiamo vincere il cuore dei tibetani se sviluppiamo soltanto la loro economia. Se non possiamo riuscire a capire questo, quindi molti altri conflitti seguiranno. Non ci è negare che uno dei motivi di organizzazione dei giochi olimpici è che desideriamo fare i soldi. Ma il valore più grande dei giochi deve rinforzare e rejuvenate lo spirito di una nazione. Quanti valori spiritosi possiamo trasportare via la torcia olimpica? Ciò è una domanda che deve essere pesata dalla gente cinese intera, particolarmente i membri di regolamento della parte (in Beijing). „
Il Dalai Lama ha minacciato di dimettersi come il capo politico dei tibetani nel Tibet ed il diaspora (S.U.A., India, Nepal e Svizzera), ma le proteste in Tibet sta aumentando anche se il Tibet è stato sigillato ermeticamente per i giornalisti stranieri ed i dimostranti nabbed sono stati messi all'esposizione come terroristi, alle loro proprie armi superate su esposizione (fucili reali di Enfield dalla seconda guerra mondiale), alle lame e ad alcune cartucce. Un monk giovane è stato indicato sulla TV che accoglie favorevolmente e che ringrazia i soldati cinesi dell'esercito come saviours del `' mettendo le sciarpe tradizionali di khada sulle loro teste.
Mai prima era un farce organizzato così male. Era sickening guardarlo, la propaganda al relativo più difettoso. I giornalisti stranieri sono stati obbligati a lasciare Lhasa in modo che la propaganda cinese potesse funzionare senza impedimenti democratici. E le viste che sono emerso con Xinhuan ed il cinese TV sono cospicue con la loro segnalazione fatta pendere a vantaggio dei righelli in Beijing. La Foreign Press selezionata è stata invitata a Lhasa ma questo volta che la generazione più giovane dei lamas tibetani è stata indicata in rotture con le parole nelle loro bocche, “il Tibet non è libero!„ Potreste ritenere soltanto un intorpidimento e un grumo in vostra gola.
Il mondo ha saputo già in 2001 che Pechino ha messo non solo i tibetani sotto pressione ma conseguentemente si è spezzata giù sugli intellettuali e sull'altra gente tibetana ed è andato nondimeno lontano quanto a caduta loro in blocco come criminali politici. È ironico che il comitato olimpico internazionale ha assegnato i giochi a Beijing. Si spera che questa sia una lezione al comitato olimpico, se sono mai in un dilemma di organizzazione dei giochi in paesi simili, in cui i diritti degli individui sono soppressi ed i diritti dell'uomo sono calpestati su. Ciò va contro lo spirito olimpico. Ma la domanda della moralità e dell'etica non sembra porrsi quando i gruppi di pressione politici sono sul lavoro ed i guadagni economici e commerciali sono inoltre una parte del gioco, in questo caso, giochi. L'elite privilegiata del partito di Pechino ed i organisers di molti paesi occidentali sembrano avere un'opinione comune per quanto i giochi olimpici e tutti forniscono: come potrebbe essere punire i nostri propri sportsmen e donne non lasciandoli partecipare ai concorsi? Pensi alle possibilità della medaglia di oro che potrebbero essere perse.
Uno sportsman con ethos ed integrità sarebbe ashamed partecipare ai concorsi. La maggior parte delle nazioni d'organizzazione e di partecipazione sono contro il boicottaggio dei giochi “perché danneggerebbero lo sport ed i contestants (sic).„ Dall'un lato, abbiamo competitori desiderare partecipare ai giochi qualunque cosa costi. Dall'altro lato, ci sono i organisers del un-partito in Beijing che vedono i tibetani come elementi preoccupanti condotti dalla cricca di Dalai Lama, anche se sanno molto bene che questa è una bugia poco costosa, fabbricata ai vestiti il loro scopo. Grazie ai giochi olimpici 2008, l'elite cinese sono nel limelight internazionale e stanno ignorando le viste critiche delle organizzazioni dei capi e del mondo del resto del mondo e stanno usandole per i loro propri scopi. Il procedere delle truppe cinesi a Lhasa ha indicato la faccia reale della Cina.
Che cosa sono valore delle medaglie di oro in termini di umanità? Un'ombra scura è stata lanciata sulle Olimpiadi 2008 ed agosto sta avvicinandosi, ma Pechino è risoluta. Ancora sta giocando il olde, melodia hackneyed, invece di ascoltare i tibetani e la coscienza del mondo che stanno richiedendo i diritti dell'uomo e giustizia uguale, tolleranza e rispetto per le minoranze della Cina. Gli sportsmen e le donne non hanno ottenuto niente perdere la loro fama sotto forma di le medaglie ed i soldi di oro dai garanti di futuro, ma i tibetani ed il cinese hanno mólto vincere in termini di valori, tolleranza, pietà e togetherness umani---un Miteinander.
Ho venuto a contatto ieri di una signora tedesca anziana sulla mia direzione da Freiburg del centro ed ha detto, “Herr Shroff, voi dovrebbe vedere la pellicola circa Lhasa-Pechino addestrare in Fernsehen. Era fantastico. Persino hanno ossigeno-mascherine, come nel Airbus, per i passeggeri che si sentono deboli. Quanto premuroso di loro!„
È un fatto che la Cina ha aperto ai benefici economici del mondo occidentale, ma nel settore di giurisprudenza, Cina questo gigante asiatico grande, è ancora un paese sottosviluppato e più paragrafi sui diritti umani e diversi hanno ancora essere aggiunti prima che il partito comunista della Cina possa parlare dei diritti uguali come altri nel comity delle nazioni. I capi della Cina stanno mantenendo la relativa propria Han-gente nell'oscurità con l'uso della propaganda curando i tibetani che protestano in pubblico come criminali. Ma la parte più difettosa di questa guerra di propaganda è che il Han-Cinese è diventato gullible e realmente crede il teatro che tutto l'istante è stato presentato da Xinhua e CCTV. Inoltre, il Han-Cinese crede che abbiano liberato i poveri tibetani da slavery e dal feudalism. La realtà è, tuttavia, complesso, perché la gente tibetana ha il loro proprio scritto, gli scriptures, la loro propria storia di sviluppo, la loro mentalità, psyche, religione, tradizioni e coltura ricca. Quando vedete un monk tibetano o lle pietre gettanti della gioventù, è una metafora di un David che sta provando a sollevare la sua mano contro un Goliath (Han-Cinese) e questa protesta ha niente a che fare con criminality nel senso ordinario della parola. Il crimine reale si è commesso quando il Han-Cinese ha sorpassato il plateau tibetano ed ha rubato i tibetani della loro religione, lingua, coltura e li ha proscritti dopo il principio: Un buon tibetano è un Han-Tibetano.
Ci era un periodo quando il Dalai Lama era un ospite benvenuto, come il righello spititual e temporale del Tibet e feted da simile ricco e povero, dai academicians e dagli statisti. Anche la città di Freiburg ha indicato che eravamo nella solidarietà con lui, la sua gente e sua causa. Ora siamo silenziosi quando il Tibet li ha bisogno di. Lo spirito e il Machtpolitik olimpici non dovrebbero essere permessi andare di pari passo. Abbiamo avuti paralleli a Berlino in 1936 e Mosca in 1980. Il comitato olimpico internazionale ha fatto un errore terribile nell'assegnare Pechino, allo stadio attuale delle relative alimentazione-politiche, il privilegio di organizzazione dei giochi olimpici.
Viene agosto ed i giochi realmente sono organizzati in Beijing, questo saranno il taglio più unkindest per la gente del Tibet, il Dalai pace-loving Lama, l'uomo che ha ricevuto il premio Nobel per pace a Stoccolma, affinchè non ci dimentichiamo, dal mondo occidentale. Il Dalai Lama è stato tutto lungo costantemente quanto segue un Realpolitik pragmatico, dato che l'unico senso portare la Cina ragionare è con la pratica di pazienza, del far-sightedness, del pragmatismo e della non-violenza nello spirito di Gandhiji e di Martin Luther King.
Il Dalai Lama è stato citato come dicendo che la politica di riassestamento della Cina è “un'aggressione demografica„ e che la Cina è un Polizia-Dichiarare con “la regola del terrore.„ Come gli Europei stanno reagendo al tutto questo? Il commissario Ferrero Waldner di UE ha minacciato per un boicottaggio di Olympia ed il ministro straniero di UE ha richiesto che Pechino dovrebbe effettuare un dialogo con il Dalai Lama. Secondo il ministro straniero francese Bernard Kouchner, i ministri stranieri di UE desiderano invitare il Dalai Lama a Bruxelles. Il Parlamento di UE già ha esteso il relativo invito fino il Dalai Lama, il capo spiritoso del Tibet. Jiang Yu della Cina dal Ministero degli affari esteri ha protestato naturalmente.
Il Tibet e la Cina sono una fratellanza disuguale sigillata dal destino, destino, kismet, storia. Il Tibet è stato ignorato per i secoli ma il globalisation ha aggiornato con Pechino dopo che il Han-Cinese marciasse in Lhasa e il Dalai Lama fosse costretto per fuggire o affrontare l'imprigionamento.
Può sperarsi soltanto che il governo di Beijing dia in su il percorso di confronto brutale, faccia un po'di anima che cerca e si giri verso il percorso pacifico della soluzione di conflitto con il dialogo allo stesso occhio-livello e non sopra--sotto con dalle relative minoranze. Poiché il cinese ed i tibetani (governo nel exile a Dharamsala) non sono ovviamente in una posizione per effettuare insieme i colloqui, sarebbe migliore se Beijing acconsentisse ai colloqui con i mediatori di NU.
Non ci è negare che i giochi olimpici sono un festival competitivo degli sport e colture, ma come può popolare delle colture differenti celebra quando i guerra-carri armati e l'esercito cinese sono tenuta la gente tibetana posteriore a Lhasa, “il Jhokang-mercato e la gente nelle province di Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) nella provincia Qinghai? La situazione è simile a 1989 in cui dieci tibetani del thausand hanno dimostrato contro il regime cinese. In quei giorni che adornare regola militare imposta sopra Lhasa ed esercito nel relativo della gente trasmessa alle vie. I centinaia dei monks erano incarcerati, molti erano colpo.
Oggi, una nuova generazione dei monks e la gioventù arrabbiata tibetana si sono sviluppate in su e soltanto stanno provando a combattere per i loro diritti dell'uomo, come membri dei sapiens di Homo. Anche lo spoke di Dalai Lama di più autonomia, se li occupa, nel quadro della costituzione cinese. Che cosa i tibetani desiderano sono i diritti e la libertà uguali dalla dominazione culturale delle migliaia del cinese di Han, che sono state riassestate dai politici del Beijing con il risultato che i tibetani sono diventato una minoranza nel loro proprio paese. Ciò non è certamente che cosa i tibetani ed il mondo occidentale capiscono sotto autonomia del `.'
Per i secoli il Tibet era la regione autonoma del `' della Cina. Ma i tibetani sono stati privati della loro autonomia stessa con la creazione di un regolatore cinese. La Cina ha nel passato considerare i paesi Himalayan come il relativo phalanx ed ha combattuto ferocemente contro l'India nell'eccedenza 1962 le zone di frontiera. Ci è recentemente un atmosfera di bhai-bhai di Hindi-Chini, poichè le due alimentazioni asiatiche del sud grandi vie con a vicenda per guadagni e la cooperazione dell'annuncio pubblicitario ed economici, come evidente fra le truppe indiane e cinesi che hanno partecipato alle esercitazioni militari. Mi ricordo di un'esercitazione militare simile all'invito dell'esercito indiano. Un General cinese era stato invitato e l'esercito indiano ha dimostrato la relativa potenza di fuoco. Il General cinese ha applaudito la potenza di fuoco del suo vicino, allora aggiunta: “Meraviglioso, ma potete produrre questa stessa potenza di fuoco nelle circostanze Himalayan?„ Ed abbastanza allineare, in 1962 le truppe cinesi hanno avute una potenza di fuoco migliore che gli indiani ed erano fiammifero per le divisioni completamente addestrate della montagna della Cina.
La lingua-franca del Tibet ora non è tibetana ma cinese standard, dato che il cinese di Han è fuori sviluppare il Tibet e la relativa gente culturalmente, economicamente, socialmente e psicologicamente dopo il motto: non ci è coltura migliore che la coltura di Han.
Nel Kindergardens e nelle scuole del Tibet più delle lezioni sono tenuti in cinese e non il tibetano. Se uno parla tibetano, uno rischia perdere il suo lavoro. Quando i genitori tibetani parlano con gli insegnanti che sono obbligati a fare così soltanto in cinese, anche se sono tibetani. Se questo non è l'imperialismo culturale, quindi che cosa è esso?
Anche se alcuni atleti stanno mostrando il carattere e l'integrità personale protestando come individui spontaneamente, la maggioranza, tuttavia, desidera partecipare ai giochi. Come per esempio il germoglio-lanciatore tedesco Christina Obergföll che ha detto: “Il boicottaggio ruberebbe la probabilità di un corso della vita.„ Il responsabile di Sabine Spitz (disciplina della montagna-bici) ha detto: “Il boicottaggio punirà soltanto gli atleti.„
Beijing deve ascoltare il Dalai Lama ed i suoi seguicamme nell'ovest e nel Tibet e l'introito il dialogo, invece di gioco dell'ostenitore della linea dura e condanna e slandering il suo Holiness e della sua cricca del `cosiddetta.' Il righello spiritoso e temporale precedente del Tibet ha serio ed intenzioni sincere per quanto il futuro del Tibet che i politici comunisti in Beijing devono si rendono conto che l'unico senso a pace e la stabilità in questo paese povertà-impressionante precedente dei monks, dei coltivatori e dei nomads non è con l'uso di forza (Gewalt) ma con i consessions bene-significati con il dialogo e sollevando la condizione dei tibetani a quella del Han-Cinese e lasciandoli e consigliando a sviluppare insieme il Tibet e non considerando la coltura meravigliosa e religione del Tibet come qualche cosa di inferiore ed esotico. Possiamo tutti imparare dalla coltura ricca del Tibet. Beijing ha più da guadagnare se segue il percorso di pace, di tolleranza e di Miteinander (togetherness) invece di usando la propaganda poco costosa per organizzare un'opera de Pechino con i tibetani come i colpevoli, che nessuno con una coscienza, un carattere e un'integrità desidera vedere. Il piano d'azione è ben noto nel mondo occidentale e nessuna propaganda in questo mondo può aiutare il governo cinese in questa edizione particolare.
Il Han e l'altro cinese hanno la probabilità dimostrare al mondo che possono esercitarsi nel benessere sociale e nell'evoluzione sociale dando ai tibetani la stessa autonomia, la stessa condizione dell'altro cinese. Altrimenti, gli obiettivi politici del Beijing rimangono un farce, rievocativo del podere animale del `del George Orwell': tutti gli animali sono uguali, ma alcuni sono più uguali degli altri.
L'oceano di saggezza (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, il righello temporale spiritoso
e precedente del Tibet,
è venuto ad una città nella foresta nera
ed ha conquistato i cuori del Freiburger.
Un lama in un limousine posteriore,
applaudito dai centinaia di Europei e degli asiatici.
Potreste ritenere i oca-pimples nel vostro corpo,
rotture di gioia siete venuto ai vostri occhi.
Il suo Holiness prega e benedice
il Tibet Kailash Haus,
mille tibetani le bandierine di preghiera che
fluttuano allegro nel vento,
trasportante le parole mumbled a Himmel.
Alla città di Freiburger il Consiglio
dice il lama:
Le nazioni del `, corse, religioni delle classi sociali
anche sono secondarie.
Che cosa è importante è che
siamo tutti esseri umani.
Anche il sole attraversa le nubi
quando Tenzin Gyatso piega le sue mani,
sorrisi dal balcone
e getta i baci di volo
alle masse tedesche.
Anche Petrus sembra essere sorriso nel cielo.
L'ambasciatore di pace
spera per un cambiamento pacifico,
nel Tibet, il tetto del mondo,
dove l'economia cresce
sotto il controllo del cinese,
ma dove la democrazia ed i diritti dell'uomo
ancora sono soffocati.
Mi ricordo di vedere il suo Holiness
come bambino nei foothills dell'Himalaya,
come è fuggito attraverso la residenza delle nevi.
Le folle hanno affollato con i khadas bianchi della neve,
per greet il Dalai Lama.
E qui erano la I in Germania
con le mie preghiere humble
e là il suo Holiness,
benedicente li tutti,
il personification dell'oceano di saggezza.
I settantadue monk di anni,
con il charisma e lo spontaneity di un bambino.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Dalai Lamass Realpolitik: Eine Politik der Beschwichtigung (Satis Shroff)
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Kommentar auf Tibet:
Dalai Lamas Realpolitik: Eine Politik der Beschwichtigung (Satis Shroff), das
der chinesische Dichter Dong Guanfu in sein blog schreibt: „Wir können nicht das Herz der Tibetaner gewinnen, wenn wir nur ihre Wirtschaft entwickeln. Wenn wir nicht handhaben können, dieses zu verstehen, dann folgen viele andere Konflikte. Es gibt kein Verweigern, daß einer der Gründe der Inszenierung der olympischen Spiele ist, daß wir Geld verdienen möchten. Aber der grössere Wert der Spiele soll sich verstärken und rejuvenate der Geist einer Nation. Wieviele geistige Werte können wir über die olympische Fackel übermitteln? Dieses ist eine Frage, die von den chinesischen Völkern des Ganzen gewogen werden muß, besonders die regierenden Teilmitglieder (in Beijing). “
Das Dalai Lama hat bedroht, als der politische Führer der Tibetaner in Tibet und in der Diaspora (USA, Indien, Nepal und die Schweiz) abzufinden, aber die Proteste innerhalb Tibets ist gestiegen, obgleich Tibet hermetisch für fremde Journalisten versiegelt worden ist, und die erwischten Vorführer sind zum Erscheinen als Terroristen, ihre eigenen altmodischen Arme auf Anzeige (königliche Enfield Gewehre vom Zweiten Weltkrieg), Messer und einige Patronen gesetzt worden. Ein junger Mönch wurde auf Fernsehapparat die chinesischen Armeesoldaten als `Retter begrüßend und dankend' gezeigt, indem man die traditionellen khada Schals auf ihre Köpfe setzte.
Nie vor war eine Farce so, die schlecht inszeniert wurde. Es war widerlich, es, Propaganda aufzupassen an seinem schlechtesten. Die fremden Journalisten wurden verbunden, Lhasa zu verlassen, damit die chinesische Propaganda ohne demokratische Behinderungen arbeiten konnte. Und die Ansichten, die durch Xinhuan und chinesischen Fernsehapparat aufgetaucht sind, sind durch ihr schräg gelegenes Berichten den Nutzen der Lehren in Beijing auffallend. Die vorgewählte Foreign Press wurde nach Lhasa eingeladen, aber dieses mal, welches das jüngere Erzeugung der tibetanischen lamas in den Rissen mit den Wörtern in ihren öffnungen, „Tibet gezeigt wurden, ist nicht frei!“ Sie konnten einer Betäubung und einem Klumpen in Ihrer Kehle nur glauben.
Die Welt wußte bereits 2001, dem Peking setzte, nicht nur die Tibetaner unter Druck aber infolgedessen unten auf Intellektuellen und anderen tibetanischen Leuten knackte, und ging allerdings weit hinsichtlich des Falles sie in Massen als politische Verbrecher. Es ist ironisch, daß der internationale olympische Ausschuß Beijing die Spiele zusprach. Man hofft, daß dieses eine Lektion zum olympischen Ausschuß ist, wenn sie überhaupt in einem Dilemma der Inszenierung der Spiele in den ähnlichen Ländern sind, in denen die Rechte der Einzelpersonen unterdrückt werden, und menschliche Rechte werden auf getrampelt. Dieses geht gegen den olympischen Geist. Aber die Frage des Sittlichkeitsgefühls und der Ethik scheint nicht zu entstehen, wenn politische Lobbyisten an der Arbeit sind und ökonomische und kommerzielle Gewinne auch ein Teil des Spiels in diesem Fall Spiele sind. Die privilegierte Parteiauslese von Peking und die Organisatoren vieler westlicher Länder scheinen, eine allgemeine Meinung zu haben, insoweit die olympischen Spiele, und alle sie kommen oben mit: wie sein, unsere eigenen Sportsmen könnte zu bestrafen und Frauen durch das Lassen sie nicht an den Konkurrenzen teilnehmen? Denken Sie an die Goldmedaille Möglichkeiten, die verloren werden konnten.
Ein Sportsman mit Gesinnung und Vollständigkeit würde beschämt sein, an den Konkurrenzen teilzunehmen. Die meisten organisierenden und teilnehmenden Nationen sind gegen das Boykottieren der Spiele „, weil es würde beschädigen den Sport und die Kandidaten (sic).“ Auf der einer Seite haben wir Konkurrenten, an den Spielen teilnehmen zu wünschen, egal was sie kostet. Auf der anderen Seite gibt es die EinPartei Organisatoren in Beijing, die die Tibetaner als beunruhigende Elemente sehen, die von der Dalai Lama Clique geführt werden, obgleich sie sehr gut wissen, daß dieses eine preiswerte Lüge ist, zu den Klagen ihren Zweck fabriziert. Dank die olympischen Spiele 2008, die chinesische Auslese sind im internationalen Limelight und haben die kritischen Ansichten der Führer- und Weltorganisationen des Restes der Welt ignoriert und sie zu ihren eigenen Zwecken verwendet. Der März der chinesischen Truppen in Lhasa hat das reale Gesicht von China gezeigt.
Was sind Goldmedaillen Wert in Menschlichkeit ausgedrückt? Ein dunkler Schatten ist nach den Olympics 2008 geworfen worden und August nähert sich, aber Peking ist unverrückbar. Es spielt noch das olde, hackneyed Melodie, anstatt, auf die Tibetaner und die Gewissenhaftigkeit der Welt zu hören, die gleiche menschliche Rechte und Gerechtigkeit, Toleranz und Respekt für Minoritäten Chinas verlangen. Die Sportsmen und die Frauen haben nichts, ihren Ruhm in Form von Goldmedaillen und -geld von den Zukunftförderern zu verlieren, aber die Tibetaner und die Chinesen haben viel, in menschlichen Werten, Toleranz, Mitleid und Zusammengehörigkeit ausgedrückt zu gewinnen---ein Miteinander.
Ich traf eine alte deutsche Dame gestern auf meiner Weise von im Stadtzentrum gelegenem Freiburg und sie sagte, „Herr Shroff, Sie sollte den Film über das Lhasa-Peking gesehen haben, in Fernsehen auszubilden. Es war fantastisch. Sie haben sogar Sauerstoffschablonen, wie im Airbus, für die Passagiere, die schwach fühlen. Wie durchdacht von ihnen!“
Es ist eine Tatsache, die China zum ökonomischen Nutzen der westlichen Welt geöffnet hat, aber im Rechtswissenschaftsektor, China dieser grosse asiatische Riese, ist noch ein unterentwickeltes Land und mehr Punkte auf den menschlichen und Individualrechten haben, schon hinzugefügt zu werden, bevor Chinas kommunistische Partei von den gleichen Rechten wie anderen im Comity von Nationen sprechen kann. Führer Chinas haben seine eigenen Han-Völker in der Dunkelheit durch den Verbrauch von Propaganda gehalten, indem sie die Tibetaner behandelten, die in der öffentlichkeit als Verbrecher protestieren. Aber das schlechteste Teil dieses Propagandakrieges ist, daß die Han-Chinesischen leichtgläubig geworden und wirklich dem Theater glauben sind, das alle Weile von Xinhua und CCTV dargestellt worden ist. Außerdem glauben die Han-Chinesischen, daß sie die armen Tibetaner von der Sklaverei und vom feudalism freigaben. Die Wirklichkeit ist jedoch Komplex, weil die tibetanischen Völker ihren eigenen Index, scriptures, ihre eigene Geschichte der Entwicklung, ihre Mentalität, Psyche, Religion, Traditionen und reiche Kultur haben. Wenn Sie einen tibetanischen Mönch oder werfende Steine der Jugend sehen, ist es eine Metapher von einem David, der versucht, seine Hand gegen einen Goliath anzuheben (Han-Chinesisch), und dieser Protest hat nichts, mit Kriminalität in der gewöhnlichen Richtung des Wortes zu tun. Das reale Verbrechen wurde festgelegt, als Han-Chinesisch, überlief die tibetanische Hochebene und beraubte die Tibetaner von ihrer Religion, Sprache, Kultur und ächtete sie nach der Grundregel: Ein guter Tibetaner ist ein Han-Tibetaner.
Es gab eine Zeit, als das Dalai Lama ein willkommener Gast, als die spititual und zeitliche Lehre von Tibet war und er durch reiches und schlechtes gleich gefeiert wurde, durch Akademiker und Staatsmänner. Sogar zeigte die Stadt von Freiburg, daß wir in der solidarität mit ihm waren, seine Völker und seins Ursache. Jetzt sind wir leise, wenn Tibet uns benötigt. Der olympische Geist und das Machtpolitik sollten nicht Hand-in-Hand gehen lassen werden. Wir haben ähnlichkeiten in Berlin 1936 und in Moskau 1980 gehabt. Der internationale olympische Ausschuß hat einen schrecklichen Fehler gemacht, wenn er Peking, in diesem Stadium seiner Energiepolitiken, das Privileg der Inszenierung der olympischen Spiele zusprach.
Kommen August und die Spiele werden wirklich in Beijing, dieses sind der unkindest Schnitt für die Leute von Tibet, das Frieden-liebevolle Dalai Lama, der Mann inszeniert, dem der Nobelpreis für Frieden in Stockholm, aus Furcht daß wir vergessen, durch die westliche Welt zugesprochen wurde. Alles Dalai Lama ist entlang ständig folgendem ein pragmatisches Realpolitik gewesen, denn die einzige Weise, China zu holen zu folgern ist durch die Praxis von Geduld, von far-sightedness, von Pragmatismus und von Nichtgewalttätigkeit im Geist von Gandhiji und von Martin Luther King.
Das Dalai Lama ist veranschlagen worden, wie, sagend, daß Wiedereinsetzungpolitik Chinas ein „demographischer Angriff“ ist und daß China ist ein Polizei-Zustand mit „der Richtlinie des Terrors.“ Wie reagieren die Europäer zu allem dieses? Der EU Beauftragte Ferrero Waldner, der mit einem Olympia Boykott und dem Außenminister DES EUS bedroht wurde, verlangte, daß Peking einen Dialog mit dem Dalai Lama durchführen sollte. Nach Ansicht des französischen Außenministers Bernard Kouchner, möchten die Außenminister des EUS das Dalai Lama nach Brüssel einladen. Das EU-Parlament hat bereits seine Einladung auf das Dalai Lama, der geistige Führer von Tibet verlängert. Jiang Yu Chinas vom Ministerium von Außenpolitik protestierte natürlich.
Tibet und China sind eine ungleiche Bruderschaft, die durch Schicksal, Schicksal, kismet, Geschichte versiegelt wird. Tibet wurde für Jahrhunderte ignoriert, aber globalisation hat mit Peking aufholt, nachdem das Han-Chinesische marschiert in Lhasa und in das Dalai Lama gezwungen wurde, um Gefangenschaft zu fliehen oder gegenüberzustellen.
Es kann, daß die Beijing Regierung oben den Weg der brutalen Konfrontation gibt, ein wenig suchende Seele tut und an den ruhigen Weg der Konfliktlösung durch Dialog auf dem gleichen Augeniveau wendet, und nicht von über-zu-unter mit seinen Minoritäten nur gehofft werden. Da die Chinesen und die Tibetaner (Regierung im Exil bei Dharamsala) offensichtlich nicht in einer Position sind, zum der zusammen durchzuführen Gespräche, würde es besser sein, wenn Beijing zu den Gesprächen mit UNO Vermittlern zustimmte.
Es gibt kein Verweigern, daß die olympischen Spiele ein konkurrierendes Festival des Sports und Kulturen sind, aber wie kann von den unterschiedlichen Kulturen Völker feiert, wenn Kriegbehälter und die chinesische Armee die tibetanischen Völker rückseitig in Lhasa halten, „Jhokang-Markt und Leute in den Provinzen von Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) in der Provinz Qinghai? Die Situation ist bis 1989 ähnlich, als 10 thausand Tibetaner gegen das chinesische Regime demonstrierten. An jenen Tagen, die auferlegte militärische Richtlinie über Lhasa Perking sind, und Volksarmee gesendetes an seiner zu den Straßen. Hunderte Mönche wurden, viele waren Schuß eingesperrt.
Heute ist ein neues Erzeugung der Mönche und tibetanische verärgerte Jugend aufgewachsen und versucht nur, für ihre menschlichen Rechte, als Mitglieder von Homo sapiens zu kämpfen. Sogar kümmern sich die Dalai Lama Speiche von mehr Autonomie, um Sie, im Rahmen der chinesischen Beschaffenheit. Was die Tibetaner wünschen, sind gleiche Rechte und Freiheit von der kulturellen Herrschaft von Tausenden Han Chinesen, der von den maßgebenden Politikern Beijings mit dem Resultat wieder hergestellt worden sind, das die Tibetaner eine Minorität in ihrem eigenen Land geworden sind. Dieses ist zweifellos nicht, was die Tibetaner und die westliche Welt verstehen unter `Autonomie.'
Für Jahrhunderte war Tibet die `autonome Region' von China. Aber die Tibetaner sind ihre Autonomie mit der Kreation eines chinesischen Reglers beraubt worden. China hat in der Vergangenheit, die den Himalajaländern als seine Phalanx angesehen wird und hat wütend gegen Indien in überschuß 1962 die Grenzgebiete gekämpft. Es gibt eine Hindi-Chini bhai-bhai Atmosphäre, da die zwei grossen asiatischen Südenergien mit einander für ökonomische und Werbung Gewinne und Mitarbeit vie, wie offensichtlich eben zwischen den indischen und chinesischen Truppen, die an den militärischen übungen teilnahmen. Ich erinnere mich eine an ähnliche militärische übung an der Einladung der indischen Armee. Ein chinesischer General war eingeladen worden und die indische Armee demonstrierte seine Feuerkraft. Der chinesische General applaudierte die Feuerkraft seines Nachbars, dann hinzugefügt: „Wundervoll, aber können Sie diese gleiche Feuerkraft unter Himalajabedingungen produzieren?“ Und wirklich genug, in 1962 hatten die chinesischen Truppen eine bessere Feuerkraft als die Inder und waren kein Gleiches für die gänzlich ausgebildeten Gebirgsabteilungen von China.
Die Lingua Franca von Tibet ist nicht jetzt tibetanisch, aber Standardchinesen, für den Han Chinesen sind heraus, Tibet und seine Leute nach dem Motto kulturell, ökonomisch, sozial und psychologisch zu entwickeln: es gibt keine bessere Kultur als die Han Kultur.
Im Kindergardens und in den Schulen von Tibet die meisten Lektionen werden auf Chinesen und nicht Tibetaner gehalten. Wenn man Tibetaner spricht, riskiert man Schlussen Einerjob. Wenn die tibetanischen Eltern mit den Lehrern sprechen, die sie verbunden werden, so nur auf Chinesen zu tun, obwohl sie Tibetaner sind. Wenn dieses nicht kultureller Imperialismus ist, dann ist was es?
Obwohl einige Athleten Buchstaben und persönliche Vollständigkeit zeigen, indem sie spontan als Einzelpersonen protestieren, möchten die Majorität jedoch an den Spielen teilnehmen. Wie zum Beispiel der deutsche Stangespritzring Christina Obergföll, der sagte: „Der Boykott würde stehlen die Wahrscheinlichkeit einer Lebenszeit.“ Der Manager von Sabine Spitz (Bergfahrrad Disziplin) sagte: „Der Boykott bestraft nur die Athleten.“
Beijing muß zum Dalai Lama und seine Nachfolger im Westen und in Tibet und im Nehmen hören zum Dialog, anstatt, den Hardliner zu spielen und seine Heiligkeit und seine `sogenannte Clique zu verurteilen und slandering.' Die ehemalige geistige und zeitliche Lehre von Tibet hat ernstes und aufrichtige Absichten, insoweit die Zukunft von Tibet, daß die kommunistischen Politiker in Beijing feststellen müssen, daß die einzige Weise zum Frieden und die Stabilität in diesem ehemaligen Armut-getroffenen Land der Mönche, der Landwirte und der Nomaden nicht durch die Gewaltanwendung (Gewalt) aber durch gut-bedeutete consessions durch Dialog ist und durch das Aufwerfen des Status der Tibetaner zu dem vom Han-Chinesischen und das Lassen und die Anregung sie Tibet zusammen ist entwickeln und nicht durch das Betrachten Tibets von wundervoller Kultur und von Religion als etwas minderwertig und exotisch. Alle wir können Tibets von der reichen Kultur erlernen. Beijing hat zu gewinnen mehr, wenn es dem Weg des Friedens, der Toleranz und des Miteinander (Zusammengehörigkeit) anstatt preiswerte, Propaganda zu verwenden, um eine Peking Oper mit Tibetanern zu inszenieren folgt, wie die Angeklagten, die niemand mit einer Gewissenhaftigkeit, einem Buchstaben und einer Vollständigkeit sehen möchte. Das Drehbuch ist in der westlichen Welt weithin bekannt und keine Propaganda in dieser Welt kann der chinesischen Regierung in dieser bestimmten Ausgabe helfen.
Das Han und andere Chinesen haben die Wahrscheinlichkeit, zur Welt, daß sie Sozialwohlfahrt und Sozialentwicklung üben können, indem sie den Tibetanern die gleiche Autonomie, geben der gleiche Status zu prüfen wie der andere Chinese. Andernfalls Beijings bleiben politische Ziele eine Farce, die George Orwells `von der Farm der Tiere' erinnernd ist: alle Tiere sind gleich, aber einige sind gleicher als die anderen.
Der Ozean von Klugheit (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, die geistige und ehemalige
zeitliche Lehre von Tibet,
kam zu einer Stadt im schwarzen Wald
und eroberte die Herzen des Freiburger.
Ein lama in einer rückseitigen Limousine,
applaudiert von den Hunderten Europäern und Asiaten.
Sie konnten den GansPimples in Ihrem Körper, Rissen
der Freude glauben kamen zu Ihren Augen.
Seine Heiligkeit betet und segnet
das Tibet Kailash Haus,
tausend Tibetaner Gebet, dasmarkierungsfahnen
fröhlich im Wind flattern und
trägt die gemurmelten Wörter zu Himmel.
An der Freiburger Stadt sagt
der Rat das lama:
`Nationen, Rennen, Religionen der
Gesellschaftsklassen sogar sind zweitens.
Was wichtig ist, ist, daß
wir alle Menschen sind.
Sogar bricht die Sonne durch die Wolken,
wenn Tenzin Gyatso seine Hände, Lächeln
vom Balkon faltet
und Fliegenküsse
zu den deutschen Massen wirft.
Sogar Petrus scheint, Lächeln im Himmel zu sein.
Der Botschafter des Friedens
hofft für eine ruhige änderung,
in Tibet, das Dach der Welt,
in der die Wirtschaft unter
der Steuerung des Chinesen dröhnt,
aber wo Demokratie und menschliche Rechte
noch erstickt werden.
Ich erinnere mich, seine Heiligkeit als
Kind in den Vorbergen des Himalajas zu sehen,
wie er über den Aufenthaltsort des Schnees floh.
Massen thronged mit Schnee weißen khadas,
um das Dalai Lama zu grüßen.
Und waren hier I in Deutschland
mit meinen bescheidenen Gebeten
und dort seine Heiligkeit und
segneten uns alle,
das personification des Ozeans von Klugheit.
Ein zweiundsiebzig Einjahresmönch,
mit dem Charisma und dem Spontaneity eines Kindes.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Realpolitik de Dalai Lamas: Uma política de Appeasement (Satis Shroff)
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Commentary em Tibet:
Realpolitik de Dalai Lama: Uma política de Appeasement (Satis Shroff) que
o poeta chinês Dong Guanfu escreve em seu blog: “Nós não podemos ganhar o coração dos tibetanos se nós desenvolvermos somente sua economia. Se nós não pudermos controlar compreender este, a seguir muitos outros conflitos seguirão. Não há nenhum negar que uma das razões de encenar os jogos Olympic é que nós queremos fazer o dinheiro. Mas o valor mais grande dos jogos deve strengthen e rejuvenate o espírito de uma nação. Quantos valores espirituais podemos nós fazer saber por a tocha Olympic? Esta é uma pergunta que tenha que ser pesada pelos povos chineses do todo, especialmente membros governando da parte (em Beijing). ”
O Dalai Lama ameaçou renunciar como o líder político dos tibetanos em Tibet e no diaspora (EUA, India, Nepal e Switzerland), mas os protestos dentro de Tibet têm-se levantado embora Tibet fosse selado hermetically para journalists extrangeiros, e os demonstradores nabbed foram postos à mostra como terroristas, seus próprios braços outmoded sobre a exposição (rifles reais de Enfield da segunda guerra mundial), facas e alguns cartuchos. Um monk novo foi mostrado na tevê que dá boas-vindas e que agradece aos soldados chineses do exército como saviours do `' pondo os scarves tradicionais do khada sobre suas cabeças.
Nunca antes estava um farce encenado assim mal. Era sickening prestar-lhe atenção, propaganda no seu mais mau. Os journalists extrangeiros foram obrigados sair de Lhasa de modo que o propaganda chinês pudesse funcionar sem impediments democráticos. E as vistas que emergiram através de Xinhuan e da tevê chinesa são conspícuas com de seu relatório inclinado ao benefício das réguas em Beijing. A Foreign Press selecionada foi convidada a Lhasa mas esta vez onde a geração mais nova de lamas tibetanos foi mostrada nos rasgos com as palavras em suas bocas, “Tibet não está livre!” Você poderia somente sentir um numbness e uma protuberância em sua garganta.
O mundo soube já em 2001 que Peking pôs não somente os tibetanos sob a pressão mas rachou conseqüentemente para baixo em intelectuais e em outros povos tibetanos, e foi mesmo assim distante a respeito do cair eles masse do en como criminosos políticos. É ironical que o comitê Olympic internacional concedeu os jogos a Beijing. Se espera que esta seja uma lição ao comitê Olympic, se estiverem sempre em um dilemma de encenar os jogos nos países similares, onde as direitas dos indivíduos estão suprimidas, e as direitas humanas são espezinhadas upon. Isto vai de encontro ao espírito Olympic. Mas a pergunta do morality e das éticas não parece levantar-se quando os lobbyists políticos estão no trabalho, e os ganhos econômicos e comerciais são também uma parte do jogo, neste caso, jogos. O elite privilegiado do partido de Peking e os organisers de muitos países ocidentais parecem ter uma opinião comum tanto quanto os jogos Olympic, e todos vêm acima com: como podia ser punir nossos próprios sportsmen e mulheres não deixando os fazer exame da parte nas competições? Pense das possibilidades da medalha de ouro que puderam ser perdidas.
Um sportsman com ethos e integridade seria ashamed fazer exame da parte nas competições. A maioria das nações organizando e participando estão de encontro a boycotting os jogos “porque danificariam o esporte e os contestants (sic).” No um lado, nós temos concorrentes querer fazer exame da parte nos jogos não importa o que custa. No outro lado, há os organisers do um-partido em Beijing que vêem os tibetanos como os elementos perturbando conduzidos pelo clique de Dalai Lama, embora saibam muito bem que esta é uma mentira barata, fabricado aos ternos sua finalidade. Os agradecimentos aos jogos Olympic 2008, o elite chinês estão no limelight internacional, e têm ignorado as vistas críticas do descanso das organizações dos líderes e do mundo do mundo, e têm-nas usado para suas próprias finalidades. O março das tropas chinesas em Lhasa mostrou a cara real de China.
Que são valor das medalhas de ouro nos termos do humanity? Uma sombra escura foi moldada em cima dos Olympics 2008 e agosto está aproximando-se, mas Peking é adamant. Está jogando ainda o olde, melodia hackneyed, em vez de escutar os tibetanos e o conscience do mundo que estão exijindo direitas humanas e justiça igual, tolerância e respeito para minorities de China. Os sportsmen e as mulheres não começaram nada perder sua fama no formulário de medalhas e de dinheiro de ouro dos patrocinadores do futuro, mas os tibetanos e os chineses têm muito para ganhar nos termos de valores, da tolerância, do compassion e do togetherness humanos---um Miteinander.
Eu encontrei-me com uma senhora alemão velha ontem em minha maneira de Freiburg da baixa e disse, “Herr Shroff, você deve ter visto a película sobre o Lhasa-Peking treinar em Fernsehen. Era fantástico. Têm mesmo oxigênio-máscaras, como no Airbus, para os passageiros que sentem fracos. Como pensativo deles!”
É um fato que China abra aos benefícios econômicos do mundo ocidental, mas no setor do jurisprudence, China este gigante Asian grande, é ainda um país underdeveloped e mais parágrafos em direitas humanas e individuais têm ser adicionados ainda antes que o partido comunista de China possa falar de direitas iguais como outras na cortesia de nações. Os líderes de China têm mantido seus próprios Han-povos na obscuridade com o uso do propaganda tratando os tibetanos que protestam no público como criminosos. Mas a parte a mais má desta guerra do propaganda é que o Han-Chineses se tornaram gullible e acreditam realmente o theatre que todo o quando for apresentado por Xinhua e CCTV. Além disso, o Han-Chineses acreditam que livraram os tibetanos pobres do slavery e do feudalism. A realidade é, entretanto, complexo, porque os povos tibetanos têm seu próprio certificado, scriptures, sua própria história do desenvolvimento, suas mentality, psyche, religião, tradições e a cultura rica. Quando você vê um monk tibetano ou umas pedras jogando da juventude, é um metaphor de um David que esteja tentando levantar sua mão de encontro a um Goliath (Han-Chinês), e este protesto não tem nada fazer com criminality no sentido ordinário da palavra. O crime real foi cometido quando Han-Chinês overran o platô tibetano e roubou os tibetanos de sua religião, língua, cultura e outlawed os após o princípio: Um tibetano bom é um Han-Tibetano.
Havia uma época quando o Dalai Lama era um convidado bem-vindo, como a régua spititual e temporal de Tibet, e feted por semelhante rico e pobre, por academicians e por statesmen. Mesmo a cidade de Freiburg mostrou que nós estávamos no solidarity com ele, seus povos e his causa. Agora nós somos silenciosos quando Tibet nos necessita. O espírito e o Machtpolitik Olympic não devem ser permitidos ir em conjunto. Nós tivemos paralelas em Berlim em 1936 e em Moscow em 1980. O comitê Olympic internacional fêz um erro terrível em conceder Peking, neste estágio de sua poder-política, o privilégio de encenar os jogos Olympic.
Vem agosto e os jogos são encenados realmente em Beijing, este serão o corte o mais unkindest para os povos de Tibet, o Dalai paz-loving Lama, homem que foi concedido o prêmio de Nobel para a paz em Éstocolmo, a fim de que não nós nos esquecêssemos, pelo mundo ocidental. Todo o Dalai Lama foi ao longo de constantemente seguinte um Realpolitik pragmatic, porque a única maneira trazer China raciocinar é com a prática da paciência, do far-sightedness, do pragmatism e da non-violência no espírito de Gandhiji e de Martin Luther King.
O Dalai Lama foi citado como dizendo que a política do re-settlement de China é “um aggression demográfico” e que China é um Polícia-Estado com “a régua do terror.” Como os Europeus estão reagindo ao todo o este? O comissário Ferrero Waldner do EU ameaçou com um boycott de Olympia e o ministro extrangeiro do EU exijiu que Peking deve realizar um diálogo com o Dalai Lama. De acordo com o ministro extrangeiro francês Bernard Kouchner, os ministros extrangeiros do EU querem convidar o Dalai Lama a Bruxelas. O parliament do EU tem estendido já seu invitation ao Dalai Lama, líder espiritual de Tibet. Jiang Yu de China do Ministry de casos extrangeiros protestou naturalmente.
Tibet e China são um brotherhood desigual selado pelo fate, destiny, kismet, história. Tibet foi ignorado por séculos mas o globalisation alcançou Peking depois que o Han-Chinês marchado em Lhasa e no Dalai Lama foi forçado para fujir ou enfrentar o aprisionamento.
Pode-se somente esperar que o governo de Beijing dê acima o trajeto do confrontation brutal, faça um pouco de alma que procurara e a gire para o trajeto calmo da solução do conflito com o diálogo no mesmo olho-nível, e não acima-à-abaixo com de seus minorities. Desde que os chineses e os tibetanos (governo no exile em Dharamsala) não estão obviamente em uma posição para realizar junto as conversas, seria melhor se Beijing consentisse em conversas com mediators dos UN.
Não há nenhum negar que os jogos Olympic são um festival do competidor dos esportes e culturas, mas como pode povoar de culturas diferentes comemora quando os guerra-tanques e o exército chinês estão mantendo os povos tibetanos traseiros em Lhasa, o “Jhokang-mercado, e os povos nas províncias de Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) na província Qinghai? A situação é similar a 1989 em que dez tibetanos do thausand demonstraram de encontro ao regime chinês. Naqueles dias que Perking a régua militar imposta sobre Lhasa, e exército em seu de pessoa emitido às ruas. As centenas dos monks imprisoned, muitos eram tiro.
Hoje, uma geração nova dos monks e a juventude irritada tibetana cresceram acima e estão tentando somente lutar por suas direitas humanas, como membros de sapiens de Homo. Mesmo o raio de Dalai Lama de mais autonomia, ocupa-se de você, dentro da estrutura do constitution chinês. O que os tibetanos querem são as direitas e a liberdade iguais do domination cultural dos milhares do chinês de Han, que re-settled por fabricantes de política de Beijing com o resultado que os tibetanos se transformaram um minority em seu próprio país. Este não é certamente o que os tibetanos e o mundo ocidental compreendem sob a autonomia do `.'
Por séculos Tibet era a região autônoma do `' de China. Mas os tibetanos foram privados de sua autonomia very com a criação de um regulador chinês. China tem no passado considerado os países Himalayan como seu falange, e lutou ferozmente de encontro a India no excesso 1962 as áreas de beira. Há uma atmosfera do bhai-bhai de Hindi-Chini, porque os dois poders Asian sul grandes vie um com o otro para ganhos e cooperação econômicos e do comercial, como evidente recentemente entre as tropas Indian e chinesas que fizeram exame da parte em exercícios militares. Eu recordo um exercício militar similar no invitation do exército Indian. Um general chinês tinha sido convidado e o exército Indian demonstrou seu fire-power. O general chinês aplaudiu o firepower de seu vizinho, adicionado então: “Maravilhoso, mas pode você produzir este mesmo firepower sob circunstâncias Himalayan?” E verdadeiramente bastante, em 1962 as tropas chinesas não tiveram um fire-power melhor do que os Indians e foram nenhum fósforo para as divisões completamente treinadas da montanha de China.
O lingua - o franca de Tibet não é tibetano agora mas os chineses padrão, para o chinês de Han estão para fora desenvolver culturally, economicamente, social e psicològica Tibet e seus povos após o motto: não há nenhuma cultura melhor do que a cultura de Han.
No Kindergardens e nas escolas de Tibet das lições são prendidos mais no chinês, e não no tibetano. Se um falar o tibetano, um arrisca perder one trabalho. Quando os pais tibetanos falarem com os professores que estão obrigados fazer assim somente no chinês, mesmo que sejam tibetanos. Se este não for imperialism cultural, a seguir que é ele?
Mesmo que alguns atletas estejam mostrando o caráter e a integridade pessoal protestando como indivíduos espontâneamente, a maioria, entretanto, quer fazer exame da parte nos jogos. Como por exemplo o lança-atirador alemão Christina Obergföll que disse: “O boycott roubaria a possibilidade de uma vida.” O gerente de Sabine Spitz (disciplina da montanha-bicicleta) disse: “O boycott punirá somente os atletas.”
Beijing tem que escutar o Dalai Lama e seus seguidores no oeste, e em Tibet, e em tomada o diálogo, em vez de jogar o hardliner e de condemning e de slandering seu Holiness e seu clique so-called do `.' A régua espiritual e temporal anterior de Tibet tem sério e intenções sincere tanto quanto o futuro de Tibet que os políticos comunistas em Beijing têm que realizam que a única maneira à paz e a estabilidade neste país pobreza-golpeado anterior dos monks, dos fazendeiros e dos nomads não são com o uso de força (Gewalt) mas com os consessions bem-significados com o diálogo, e levantando o status dos tibetanos para aquele do Han-Chinês, e deixando e incentivando o desenvolver junto Tibet, e não considerando a cultura maravilhosa e a religião de Tibet como algo inferior e exotic. Nós podemos todos aprender da cultura rica de Tibet. Beijing tem mais a ganhar se seguir o trajeto da paz, da tolerância e do Miteinander (togetherness) em vez de usar o propaganda barato encenar uma ópera de Peking com tibetanos como os culpados, que ninguém com um conscience, um caráter e uma integridade quer ver. O scenario é well-known no mundo ocidental e nenhum propaganda neste mundo pode ajudar ao governo chinês nesta edição particular.
O Han e outros chineses têm a possibilidade provar ao mundo que pode praticar o bem-estar social e o desenvolvimento social dando aos tibetanos a mesma autonomia, mesmo status que o outro chinês. Se não, os objetivos políticos de Beijing remanescem um farce, reminiscent da fazenda animal do `de George Orwell': todos os animais são iguais, mas alguns são mais iguais do que os outros.
O oceano da sabedoria (Satis Shroff)
Tenzin Gyatso, a régua Temporal espiritual
e anterior de Tibet,
veio a uma cidade na floresta preta
e conquistou os corações do Freiburger.
Um lama em um limousine traseiro,
aplaudido por centenas de Europeus e de Asians.
Você poderia sentir os ganso-pimples em seu corpo,
rasgos da alegria veio a seus olhos.
Seu Holiness prays e blesses
o Tibet Kailash Haus,
mil tibetanos as bandeiras do prayer que
vibram alegre no vento,
carregando as palavras mumbled a Himmel.
Na cidade de Freiburger o conselho
diz o lama:
As nações do `, raças, religiões das classes
sociais mesmo são secundárias.
O que é importante é que
nós somos tudo seres humanos.
Mesmo o sol quebra através das nuvens
quando Tenzin Gyatso dobra suas mãos,
sorrisos do balcão,
e joga beijos do vôo
para as massas alemãs.
Mesmo Petrus parece ser sorriso no Heaven.
O embaixador da paz
espera para uma mudança calma,
em Tibet, o telhado do mundo,
onde a economia cresce
sob o controle do chinês,
mas onde a democracia e as direitas humanas
stifled ainda.
Eu recordo ver seu Holiness
como uma criança nos foothills dos Himalayas,
como fujiu através do domicílio das neves.
As multidões thronged com os khadas brancos da neve,
para cumprimentar o Dalai Lama.
E estavam aqui I em Germany
com meus prayers humble,
e lá seu Holiness,
Blessing nos todos,
o personification do oceano da sabedoria.
Uns seventy-two anos - monk velho,
com o charisma e o spontaneity de uma criança.
A message which said:
‘Whether you are a Christian, Buddhist or atheist,
If you have compassion for humans,
You can’t be wrong.’
What counts are the inner values
Within us:
Love, forgiveness, tolerance and self-discipline.
Religions help us to make these values even stronger.
Like the inner love and dialogue,
Between a mother and a child,.
To create a Century of Dialogue.
Dalai Lamass Realpolitik: En politik av försoning (Satis Shroff)
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Kommentar på Tibet:
Dalai Lamas Realpolitik: En politik av försoning (Satis Shroff) som
den kinesiska poeten Dong Guanfu skriver i hans blog: ”Kan inte vi segra hjärtan av tibetansna, om vi framkallar endast deras ekonomi. Om vi kan inte klara av för att förstå denna, därefter följer många andra ska konflikter. Det finns inte något förneka det av resonerar av att arrangera olympiska spel är att vi önskar att göra pengar. Men de mer stor värderar av lekarna är att förstärka och föryngra anden av en nation. Hur många som är andlig, kan värderar vi framföra by långt av den olympiska facklan? Denna är en ifrågasätta, som måste att vägas av de hela kinesiska folkna, speciellt avgörandedelmedlemmarna (i Beijing). ”
Har Dalaien Lama hotat för att avgå som politisk ledare av tibetansna i Tibet och diasporaen (USA, Indien, Nepal och Schweitz), men protesterna inom Tibet har varit resningen, även om Tibet har hermetiskt förseglats för utländska journalister, och de nabbed demonstranterna har satts till showen som terrorister, deras egna omodernt beväpnar på skärm (kungliga Enfield gevär från världen kriger II), knivar och några kassetter. En ung monk visades på TV:N som välkomnar och tackar kinesarmésoldaterna som `- frälsare, genom att sätta de traditionella khadascarvesna på deras huvud.
Aldrig för var en far som så dåligt arrangerades. Det var vämjeligt till klockan det, propaganda på dess värst. De utländska journalisterna var skyldiga att lämna Lhasa, så att den kinesiska propagandan kunde fungera utan demokratiska hindrar. Och beskådar som har dykt upp till och med Xinhuan, och den kinesiska TV:N är iögonfallande till och med deras lutade anmäla till gynna av linjalerna i Beijing. Det utvalda Foreign Presset var inbjudet till Lhasa, men denna tid som den mer unga utvecklingen av tibetana lamas visades i revor med, uttrycker i deras munnar, ”Tibet är inte fri!”, Du kunde endast känselförnimmelsen en numbness och en klumpa sig i din hals.
Världen visste redan i 2001, som Peking satte inte endast tibetansna pressar under, men knäckte därför besegrar på intellektueller och annat tibetant folk och gick även så långt om hängning dem en-masse som politiska brottslingar. Det är ironical att den olympiska kommittén för landskampen tilldelade lekarna till Beijing. Man hoppas att denna ska är en kurs till den olympiska kommittén, om de är någonsin i ett dilemma av att arrangera lekarna i liknande länder, var rätterna av individerna dämpas, och mänsklig rättighet trampleds upon. Detta går mot den olympiska anden. Men ifrågasätta av moral och etik verkar inte för att uppstå, när politiska medlem av påtryckningsgrupp är på arbete, och ekonomiska och reklamfilmaffärsvinster är också en del av leken, i detta fall, lekar. Den privilegierade partieliten av Peking och organisatörerna av många västra länder verkar för att ha en allmänningåsikt så långt, som OS:en angå, och alla de kommer upp med: hur vara kunde att bestraffa våra egna sportsmen och kvinnor, genom att inte låta dem ta del i konkurrensarna? Funderare av guldmedaljmöjligheterna den styrka är borttappad.
En sportsman med ethos och fullständighet skulle är skamsen att ta del i konkurrensarna. Mest av uppläggningen och deltagandenationer är mot att bojkotta lekarna ”, därför att den skulle skada (den sic) sporten och konkurrenterna.”, På den en sidan har vi konkurrenter att önska att ta delen i lekarna ingen materia vad den kostar. På andra sidan finns det en-festar organisatörer i Beijing som ser tibetansna, som störande beståndsdelar ledde vid det Dalai Lama gäng, även om de vet mycket väl att denna är en billig lie som fabricerades, passar deras ämnar. Tack till olympiska spel 2008, den kinesiska eliten är i landskampblickpunkten och har ignorerat det kritiskt beskådar av vila av världens ledare- och världsorganisationarna, och att använda dem för deras eget ämnar. Marschen av de kinesiska soldaterna i Lhasa har visat att de verkliga vänder mot av Kina.
Är vad värda guldmedaljer benämner in av mänsklighet? Ett mörker skuggar har cast på OS:erna 2008, och Augusti nearing, men Peking är orubblig. Det är stillbilden som leker olden, sliten melodi, i stället för att lyssna till tibetansna och samvetet av världen som begär jämbördiga mänsklig rättighet och rättvisa, tolerans och respekt för porslin minoriteter. Sportsmenna och kvinnorna har fått ingenting att förlora deras berömmelse i form av guldmedaljer och pengar från framtida sponsorer, men tibetansna och kinesen har ett lott som ska segras in, benämner av människa värderar, tolerans, medkänsla och togethernessen---en Miteinander.
Jag mötte en gammal tysk lady igår på mitt långt från i stadens centrum Freiburg, och hon sade, ”herren Shroff, dig bör ha sett filma om detPeking drevet i Fernsehen. Det var fantastiskt. De har även syre-maskerar, något liknande i flygbussen, för passagerarna som den svaga känselförnimmelsen. Hur fundersamt av dem!”,
Det är ett faktum som Kina har öppnat till det ekonomiskt gynnar av den västra världen, men i rättsvetenskapsektoren, Kina denna stora asiatiska jätte, är stilla ett underutvecklat land, och mer stycker på människa, och individrätter har ännu att tillfogas, för Kina kommunistparti kan tala av jämbördiga rätter gillar andra i internationell hövlighet. Kina ledare har hållit dess egna Han-folk i mörkret till och med användningen av propaganda, genom att behandla tibetansna som protesterar i allmänhet som brottslingar. Men den värst delen av denna propaganda kriger är att Han-Kinesen har blivit godtrogen och tror faktiskt theatren som alla stunder har framlagts av Xinhua och CCTV. Dessutom den tro Han-Kinesen som de frigjorde de fattiga tibetansna från slaveri och feodalism. Verkligheten är, emellertid, komplex, därför att de tibetana folkna har deras eget att skriva, scriptures, deras egna historia av utveckling, deras mentalitet, psyket, religionen, traditioner och richkultur. När du ser en tibetan monk eller ungdom som kastar stenar, är det en metafor av en David som är pröva till lönelyften som, his räcker mot en Goliath (Han-Kines), och denna protest har ingenting att göra med brottslighet i det vanligaavkänningen av uttrycka. Det verkliga brott begicks, då Han-Kinesen överskred den tibetana platån och rånade tibetansna av deras religion, språket, kultur och kriminaliserade dem efter principen: Ett bra tibetant är ettTibetant.
Det fanns en tid, då Dalaien Lama var en välkommen gäst, som den spititual och temporal linjalen av Tibet, och han feted av rikt och fattigt likadant, vid academicians och statsmän. Även visade townen av Freiburg, att vi var i solidaritet med honom, hans folk, och his orsakar. Nu är vi tysta, när Tibet behöver oss. Den olympiska anden och Machtpolitiken bör inte vara tillåtna att gå räcker - in - räcker. Vi har haft paralleller i Berlin i 1936 och Moscow i 1980. Den olympiska kommittén för landskampen har gjort ett ruskigt att missförstå, i att tilldela Peking, på detta, arrangerar av dess driva-politik, privilegiera av att arrangera OS:en.
Kommer Augusti, och lekarna arrangeras egentligen i Beijing, ska denna är det mest unkindest snittet för folket av Tibet, denälska Dalaien Lama, manen som tilldelades den Nobel prisen för fred i Stockholm, lest vi glömmer, av den västra världen. All Dalaien Lama har varit längs constantly efter en pragmatiska Realpolitik, for det enda långt som kommer med Kina för att resonera, är till och med öva av patiens, faren-sightedness, pragmatism och non-våld i anden av Gandhiji och den Martin Luther konungen.
Dalaien Lama har citerats som ordstäv att Kina re-settlementpolitik är ”en demografisk agression” och att porslinet är Förse med polis-Påstå med ”härska av skräcken.”, Hur reagerar européerna till allt denna? EGkommissionären Ferrero Waldner som hotades med en Olympia bojkott och EGutrikesministern begärde att Peking bör bära ut en föra dialog med Dalaien Lama. Enligt den franska utrikesministern Bernard Kouchner, önskar EGutrikesministerarna att invitera Dalaien Lama till Bryssel. EGparlamentet har redan fördjupa dess inbjudan till Dalaien Lama, den andliga ledare av Tibet. Kina Jiang Yu från Utrikesdepartementet protesterade naturligt.
Tibet och Kina är ett olika brödraskap som förseglas av ödet, öden, kismet, historia. Tibet ignorerades sedan århundraden tillbaka, men globalisering har fångat upp med Peking, efter Han-Kinesen marscherade in i Lhasa, och Dalaien Lama tvingades för att fly eller vända mot inspärrning.
Det kan endast hoppas, att den Beijing regeringen ger upp banan av brutal konfrontation, gör lite soul som söker, och vänder till den fridsamma banan av konfliktlösningen förar dialog igenom på samma syna-jämnar, och inte från ovanför-till-nedanfört med dess minoriteter. Sedan kinesen och tibetansna (regering i exil på Dharamsala) inte är självfallet i en placera som ska bäras ut, talar tillsammans, det skulle är bättre, om Beijing samtyckte till samtal med UN-medlarear.
Det finns inte något förneka, att olympiska spel är en konkurrenskraftig festival av sportar och kulturer, men hur kan bemanna av olika kulturer firar, när kriga-behållare och den kinesiska armén är hållande den tibetana folk baksidaen i Lhasa, ”Jhokang-marknadsför och bemannar i landskapen av Sichuan, Gansu, Tongren (Rebkong) i landskapet Qinghai? Läget är liknande till 1989, då tio thausandTibetans visade mot det kinesiska styret. I de dagar som Perking lagd på militär, härska över Lhasa och överförde dess folks armé till gatorna. Hundratals monks fängslades, många sköts.
I dag har är en ny utveckling av monks och den tibetana ilskna ungdommen fullvuxet övre och endast prövas att slåss för deras mänsklig rättighet, som medlemmar av Homosapiens. Även varar besvärad den Dalai Lama spoken av mer autonomi, dig, inom ramen av den kinesiska konstitutionen. Vad tibetansna önskar, är jämbördiga rätter och frihet från den kulturella dominansen av den tusentals Han kinesen, som har re-settled av Beijings politiktillverkare med resultatet, som tibetansna har blivit en minoritet i deras egna land. Detta är bestämt inte vad tibetansna och den västra världen förstår under `- autonomi.',
Sedan århundraden tillbaka var Tibet den autonoma regionen för `' av Kina. Men tibetansna har varit fråntagna deras very autonomi med skapelsen av en kinesisk regulator. Kina har i förflutnan som betraktas de Himalayan länderna som dess phalanx och har slagits häftigt mot Indien i 1962 över gränsaområdena. Det finns en Hindi-Chini bhai-bhaiatmosfär, som den två stora södra asiatiska överheten tävlar med varje annan för ekonomisk och reklamfilmaffärsvinster och samarbete, som tydligt nyligen mellan indier- och kinessoldaterna som tog del i militärövningar. Jag minns en liknande militärövning på inbjudan av den indiska armén. En kinesisk general hade varit inbjuden, och den indiska armén visade dess fire-power. Den kinesiska generalen applåderade firepoweren av hans grann som tillfogades därefter: ”Underbart, men kan du jordbruksprodukter som denna samma firepower under Himalayan villkorar?”, Och riktigt nog, i 1962 hade var de kinesiska soldaterna en bättre fire-power än indierna och ingen match för de grundligt utbildade berguppdelningarna av Kina.
Lingua franca av Tibet är inte tibetan nu bara den standarda kinesen, for den Han kinesen är ut att framkalla Tibet och dess folk culturally, economically, socialt och psychologically efter mottoen: det finns inte någon bättre kultur än den Han kulturen.
I Kindergardensen och skolar av Tibet av kurserna rymms mest i kines, och inte tibetant. Om en talar tibetant, riskerar man att förlora ens jobb. När de tibetana föräldrarna talar med lärarna som de är skyldiga att göra så endast i kines, även om de är Tibetans. Om denna inte är kulturell imperialism, då är vad det?
Även om några idrottsman nenar är visningteckenet och personlig fullständighet, genom att protestera som individer spontaneously, önskar majoriteten, emellertid, att ta del i lekarna. Något liknande för anföra som exempel den tyska spetsa-throweren Christina Obergföll som sade: ”Den bojkott skulle stölden riskera av en livstid.”, Chefen av Sabine Spitz (berg-cykla disciplin), sade: ”Bestraffar den ska bojkotten endast idrottsman nenarna.”,
Beijing måste att lyssna till Dalaien Lama och hans anhängare i det västra och i Tibet och taken som förar dialog, i stället för att leka hardlineren och att fördöma och att bakt